"monster_hunter_world.vdata"
{
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1000_RadiantCreeps_LocFieldNotes"		"När jag träffar barbaren Frug för första gången sitter han på en sten i en glänta i skogen och lägger om bandage på några smärtsamma knivsår. Bredvid honom ligger några lik som verkar vara gjorda av trä. Eller hugget trä efter att Frug var klar med dem.

<br/><br/>Efter jag presenterar mig förklarar Frug att han hoppas på att en vacker dag bli hjälte. Han säger att jag kan vara den första att skriva om hans bedrifter, med början i efterdyningarna av slaget han just hade utkämpat och vunnit.

<br/><br/>”Om man vill bli hjälte kan man lätt få lite övning mot de här killarna”, grymtar barbaren. ”Till och med riktiga hjältar slipar fortfarande sina klingor mot dem.”

<br/><br/>”Och vet du vad det allra bästa är?” tillägger han och lutar sig ner och snor några mynt från ett av handtillverkade liken.

<br/><br/>Jag påpekar att det inte verkar särskilt heroiskt att slakta offer och plundra deras lik. Frug kliar sig på hakan och rynkar pannan.

<br/><br/>”Det gör alla hjältar”, säger han, även om han inte riktigt verkar övertyga sig själv. ”Om alla hjältar gör det kan det inte vara fel. Eller hur?”

<br/><br/>Med det stönar han igen, rycker upp sin tunga yxa och traskar iväg in i skogen."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1000_RadiantCreeps_LocNonHeroName"		"Radiant-creeps"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1001_DireCreeps_LocFieldNotes"		"Jag befinner mig på Vildsvinshuvudet, en liten krog i Hauptstadt, när barbaren Frug kliver in. Under armen bär han ett huvud som har något som kan vara en mask gjord av ben på sig.

<br/><br/>”Räcker det här för att komma in?” frågar han bartendern ilsket. ”På varenda förbannade hjältekrog säger de att det inte räcker.”

<br/><br/>Bartendern säger försiktigt till Frug att han är välkommen att sitta var han vill. Barbaren hinner köpa en öl och aggressivt slå sig ner vid ett litet bord när jag bestämmer att det är dags för ett nytt möte.

<br/><br/>”Åh, det är du”, säger han. ”Ja, jag har tänkt på vad du sa och bestämt mig för att sluta leta efter de där trädsnubbarna. Om de inte börjar bråka förstås.”

<br/><br/>”Nu bryr jag mig bara om de här snubbarna.”

<br/><br/>Han flinar stolt och pekar på den maskerade skallen han hade tagit med sig in på krogen. Både masken och såret där Frug hade huggit av huvudet var en ohygglig syn.

<br/><br/>”De har slantar också”, ler Frug.

<br/><br/>Jag påpekar att det inte är någon jätteförbättring jämfört med hans tidigare beteende när han dödade <i>andra</i> varelser och plundrade <i>deras</i> lik.

<br/><br/>”Vissa går helt enkelt inte att behaga!” skriker barbaren. ”Låt mig supa ifred!”

<br/><br/>Jag följer den uppmaningen. Vem vet vad Frug skulle kunna tänkas göra för pengarna i min börs."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1001_DireCreeps_LocNonHeroName"		"Dire-creeps"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1002_Courier_LocFieldNotes"		"Daz Cardle skottar bort gödsel som lämnats kvar av en av de hundratals små, robusta packåsnor som brukar beta i det gröna gräset på en av de många välskötta åkrarna på Cardles kurirjordbruk. Han får syn på mig när jag närmar mig, lutar sig mot spaden och torkar sig över pannan.

<br/><br/>”Är du ute efter en kurir?” frågar han. ”Mina kunder är oftast lite större än du.”

<br/><br/>Jag säger att jag bara vill fråga om hans verksamhet, och han går glatt med på en pratstund – förutsatt att jag plockar upp en extra spade och hjälper honom jobba.

<br/><br/>”Det är ständig efterfrågan på kurirerna”, säger han och strålar av stolthet när han tar ett nytt spadtag. ”Som tur är förökar de sig i rekordtakt.”

<br/><br/>Vissa kunder kommer tillbaka flera gånger under en och samma dag, berättar han för mig. Han tillskriver sin framgång två regler som han aldrig skulle bryta mot: att se till att packdjuren är starka och friska, och att aldrig fråga vad köparen ska använda dem till.

<br/><br/>Han klappar en kurir och matar den med en godbit ur fickan. Det är tydligt att han bryr sig om dem. Jag säger ingenting om var de kan hamna när de väl har sålts."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1002_Courier_LocNonHeroName"		"Kurir"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1003_Tormentor_LocFieldNotes"		"”Märkligt, eller hur?” sa Gren och kisade mot solljuset på den gigantiska lådan, fastkedjad men på något sätt svävande strax över en närliggande ås. ”Den där grejen bara dök upp en vacker dag. Ingen aning om vem som ställde den där eller varför.”

<br/><br/>Lådan var verkligen märklig. Den svävade högt upp i luften, glödande, med en disig cirkel runt sig. Bönderna i Grens by blev helt förbryllade när den dök upp. Sedan blev de rädda. Och rädsla får folk att göra dumma saker.

<br/><br/>”Min man Shev – vila i frid – samlade ihop en massa andra bönder i ett försök att få ner lådan”, sa hon. ”Shev var ingen vidare imponerande typ, men jag hade hoppats att de andra hade kunnat klura ut det.”

<br/><br/>Det hade de inte. Högafflar, stenar, yxor, ingenting de kastade på lådan verkade skada den. Dessutom reflekterades deras attacker på något sätt tillbaka mot bönderna och hade ihjäl dem. Nu sköter Gren sina grödor själv. Och hur är det med lådan?

<br/><br/>”Den skadar ingen”, sa hon. ”Tja, förutom de där idioterna som försökte skada den. Dessutom gjorde den sig av med Shev åt mig, så jag ska inte klaga.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1003_Tormentor_LocNonHeroName"		"Tormentor"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1004_Roshan_LocFieldNotes"		"\"”Roshan? Visst går han att döda”, skröt den gråsprängda krigaren Barrios. Han använde sin enda återstående arm när han vände spettet som han stekte hare på. ”Men låt mig säga dig att han inte ger upp lätt.”

<br/><br/>Barrios var en gång medlem i sharlakansgänget, en ökänd grupp legosoldater som hade anlitats av Krimwohls stadsråd för att döda den uråldriga varelsen. Med dödsbringande styrka hade de slagit till raskt, men Roshan hade slagit tillbaka ännu hårdare. Bara två av fem sharlakansmedlemmar undkom varelsens grop, den ena obotligt skadad. Roshan överlevde.

<br/><br/>När en sårad, listigare Barrios återvände till Krimwohl samlade han ihop en betydligt större grupp krigare, magiker och hjältar. Löften om ära, Roshans skatter och en generös dusör från Krimwohls kassakista fick dem att gå med stadiga steg. Trots det fick de ta användning av varenda besvärjelse och vartenda svärd för att slutligen lyckas fälla odjuret. Barrios svärdsarm var den minsta av deras förluster.

<br/><br/>”Men det fanns visst anledning till att han kallades Roshan den förbannade odödlige”, suckade krigaren. ”När vi kom tillbaka till Krimwohl hade han dykt upp igen som om vi aldrig hade repat ett fjäll på hans kropp.”

<br/><br/>”Fick aldrig den där dusören”, muttrade han och rörde om i elden."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1004_Roshan_LocNonHeroName"		"Roshan"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_100_Tusk_LocFieldNotes"		"”Du skulle inte vara nån match för mig”, skrockade Tusk när jag knackade honom på axeln. ”Jag tänker inte slåss mot dig, lillen. Vore osportsligt.”

<br/><br/>Jag avbröt hans drickande (vilket måhända var dumdristigt) där han satt i en skränig ölstuga i den frostbitna staden Cobalt. Hans blick for fram och tillbaka medan han knöt och öppnade en handskbeklädd näve. Den andra handen höll han i närheten av det enorma ölkruset framför honom. 

<br/><br/>När jag förklarade att jag inte var där för att slåss utan att jag ville skriva om hans bedrifter, gapskrattade han bara.

<br/><br/>”Varför anstränga sig? Alla känner till Tusks bedrifter redan”, sa han och drämde näven i bordet för att få en öl till. ”Den bästa slagskämpen i det frusna riket. Den bästa slagskämpen överallt.”

<br/><br/>Det fångade uppmärksamheten hos ett troll i närheten, som asgarvande ställde sig framför Tusk. Det var en dålig idé. Snabbare än vad man skulle kunna tro var den bråkande besten på fötter. Ännu snabbare slog han sin motståndare så hårt att jag hörde sju tydliga knakanden, något som normalt inte borde vara möjligt från en enda trollskalle. Den tidigare så högljudda folkhopen var tyst. Tusk såg sig omkring efter en utmanare till. Vilken utmanare som helst. Jag kunde inte avgöra om han såg förväntansfull ut eller desperat. Hur som helst, ingen kom.

<br/><br/>”Inga bra slagsmål här”, grymtade Tusk besviket och kröp ihop till en vit boll och rullade ut i kylan."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_100_Tusk_LocHeroName"		"Tusk"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_101_SkywrathMage_LocFieldNotes"		"Om jag skulle välja ett ord för att beskriva magikern känd som Dragonus, skulle det vara ”imponerande” – även om ”humorlös” skulle vara ett hyfsat bra andrahandsval.

<br/><br/>Han vaktar Törnnästet i Ghastly Eyrie när jag ber om en stund av hans tid. Han vägrar att svara, och en hjälpsam förbipasserande föreslår att jag återvänder när det är vaktavlösning om sju timmar. När jag äntligen återvänder avlöses han av en kraftig markbunden fågel som heter Grackle.

<br/><br/>”De markbundna är lika kompetenta, lika respekterade, som de högfödda”, fnyser han, fast munnen fortfarande tycks ovan vid lögnen.

<br/><br/>Dragonus, himmelsvredens magiker, marscherar medan han talar. Det verkar som om han aldrig anser sig vara ledig. Han tillbringar iallafall all sin fritid med att bara tala plikt.

<br/><br/>”Att tjäna som drottningens väktare är det högsta kall man kan sträva efter”, säger han till mig.

<br/><br/>”Den sanna drottningen”, förtydligar han. ”Ghastly Eyrie styrs nu av sin rättmätige härskare”, dånar hans röst genom Eyries ståtliga salar. Och den här gången tror jag honom. För första gången anar jag en glimt i hans öga och ser den svagaste antydan till ett stolt leende."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_101_SkywrathMage_LocHeroName"		"Skywrath Mage"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_102_Abaddon_LocFieldNotes"		"Jag kom aldrig i närheten av Avernus källa. Få gör det. Det är ingen fontän på en gårdsplan direkt, utan en spricka under fästet som blöder dimma lika tjock och svart som en bläckfisks bläck.

<br/><br/>”Andas in den”, säger de, ”så får du märkliga krafter och visioner”. Det sägs också att den gåtfulla Lord Abaddon har inandats så mycket av den att han är mer dimma än människa. För att lära sig om mysteriet måste man först lära sig om dimman. Problemet är prästerna som vaktar den måste släppa in dig, och det vägrar de att göra.

<br/><br/>Så jag gjorde det näst bästa: jag pratade med dem som hade lyckats ta sig in.

<br/><br/>En städerska kände av en doft i luften. Hon har inte sovit sedan dess och har återkommande mardrömmar om sin egen död. En riddare som en gång fick ett smakprov av dimman slår nu med blodiga knytnävar mot portarna längtande efter mer. 

<br/><br/>Hur är den? Enligt historierna är den kall och ... vid medvetande. Som en främling som rotar genom ens hjärna och ibland lämnar något fint efter sig.

<br/><br/>Och Abaddon? Vad han får ut av det är hans och dimmans ensak. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_102_Abaddon_LocHeroName"		"Abaddon"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_103_ElderTitan_LocFieldNotes"		"Högt uppe på en ojämn, soltorkad platå i Kaosödemarken snubblade jag in under ett stenigt överhäng och sökte skugga. Till min förvåning hittade jag en serie väggmålningar, med pigment lika sprucket och uråldrigt som landskapet.

<br/><br/>Vid första anblick liknar det en skapelsemyt. De äldsta målningarna är på titaniska figurer som formar berg och öser ut havsvattnet, som om själva universum bestod av lera. 

<br/><br/>Och så krossar en av de främsta figurerna världen – tydligen av en slump. Om och om igen skildrar senare målningar av olika personer honom mödosamt lappa ihop bitarna med fragment som lyfts från vem vet var. Samtidigt skyndar små figurer längs kanterna, kanske konstnärerna själva. Jag följde en av teckningarna med fingret. Platån vibrerade. Förmodligen en slump.

<br/><br/>Och då gick det upp för mig: det här var ingen skapelsemyt, det var en varning. Vilka dessa konstnärer än var och vad som än hade hänt dem, har deras budskap kvarstått intakt genom årtusendena: VARNING: BYGGZON. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_103_ElderTitan_LocHeroName"		"Elder Titan"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_104_LegionCommander_LocFieldNotes"		"Det majestätiska kejsarpalatset i Stonehall reser sig över resten av staden, med nylagt murbruk som lappar över de delar som hade raserats av avgrundshorden för många år sedan. Dessutom ett nytt, rejält järnstängsel som omgärdar byggnaden.

<br/><br/>Kejsare Galanius är upptagen (kejsarsnack för ”alldeles för viktig för att ägna tid åt en skriftlärd”), men palatsets förvaltare, en tjänsteivrig man vid namn Lorath, erbjuder mig ett ögonblick av sin tid.

<br/><br/>”Återuppbyggnaden av staden pågår fortsatt efter alla dessa år”, brummar han. ”Men det hade inte funnits något att återbygga och ingen som kunde göra det om det inte vore för Tresdin.”

<br/><br/>Som befälhavare över stadens lovprisade bronshär hade Tresdin haft en avgörande roll i att driva tillbaka demonerna som hade intagit staden. Då hären började vackla utmanade hon avgrundshordens ledare i tvekamp. Hon vann trots de till synes oöverstigliga oddsen.

<br/><br/>”Då ledaren hade utplånats, skickades horden tillbaka till avgrunden”, säger Lorath.

<br/><br/>Han lade till att han hade sett henne bekämpa tuffa fiender en mot en och drivit tillbaka hela patruller med inkräktare. Från sin utsiktsplats högt upp i tornet, så klart.

<br/><br/>”Hon har gett sig av för att söka hämnd på dem som förstört staden, men om Stonehall nånsin skulle behöva en försvarare, då kommer Tresdin.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_104_LegionCommander_LocHeroName"		"Legion Commander"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_105_Techies_LocFieldNotes"		"Dämpade, avlägsna explosioner växte sig starkare där jag masade mig fram genom Ångerlanden. Brända fläckar och kratrar i den sandiga terrängen var också till hjälp på vägen. Det visade sig att det hade varit onödigt att anlita en guide för att hitta en Keen vid namn Techies – vilket var bra, eftersom den jag hade anlitat hade klivit på en mina och sprängts i bitar ett par kilometer bort.

<br/><br/>Till slut stötte jag på dem. De grejade med kablar fastsatta på en stor trälåda som läckte något slags pulver.

<br/><br/>”Hörru, vill du se nåt flyga i luften?”, pep den största av dem.

<br/><br/>”Om inte är det nog bäst att kolla åt andra hållet”, muttrade den tanige som tuggade på en cigarr.

<br/><br/>Jag förklarade att jag gärna ville se en explosion, om de bara kunde besvara några frågor först.

<br/><br/>”Det här brukar besvara alla frågor”, sa den tanige och kastade ett rostigt metallklot över en sanddyn. Explosionen utlöste ett våldsamt skrattanfall.

<br/><br/>Jag fortsatte tappert och frågade vad som fick dem att delta i striden om de forntida.

<br/><br/>”Va e en forntda?”, hördes från en tunna på den stores rygg."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_105_Techies_LocHeroName"		"Techies"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_106_EmberSpirit_LocFieldNotes"		"”Du är ingen krigare”, sade den flammande krigaren Xin med en mörk och lugn röst.

<br/><br/>Jag förklarade tvekande att jag de facto inte var det. Jag hade faktiskt vandrat bland De klagande bergen i många dagar på jakt efter Facklornas fästning, inte för att lära mig slåss utan för att lära mig mer om <i>honom</i>. Som tur var tog inte Xin, eller Ember Spirit, illa vid sig.

<br/><br/>Kunskap är också viktig”, sade han och bad mig att sitta ner. ”För att berika sinnet.”

<br/><br/>Jag höll mig på avstånd. Han var inte illasinnad, men han utstrålade en obehaglig hetta.

<br/><br/>Xin berättade om hur han i mänsklig form hade studerat både krigskonst och poesi. Genom vishet och styrka hade han bemästrat den obskyra kampformen känd som den skyddande eldens band. Sedan avsåg han att lära ut det till andra. Det dröjde inte länge innan det spred sig till fel öron.

<br/><br/>”Jag var ingen match för dem. För många jagade mig”, förklarade han.

<br/><br/>De dödade Xin, men hans livsverk inspirerade det brinnande himmelska väsendet som förde tillbaka honom som Ember Spirit. Xin fortsatte med att förklara eldens visdom. Hans ord var som brinnande eld: omöjliga att förstå, men oklokt att ignorera."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_106_EmberSpirit_LocHeroName"		"Ember Spirit"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_107_EarthSpirit_LocFieldNotes"		"Kaolin sitter med benen i kors på en frodig höglandsklippa som överblickar en mager korundgruva. Han kliar en stryderbebis under hakan och hans ömhet stämmer inte riktigt överens med hans grova gestalt. Trots det är det exakt vad man förväntar sig.

<br/><br/>Medan vi pratar använder han en osynlig kraft för att förflytta en sten i ett sicksackmönster som den lilla strydern kan jaga. Det är otvivelaktigt bedårande.

<br/><br/>En gång i tiden var han en stor general vars bedrifter höggs in i sten. Men den jadeit som slingrade sig genom marken förde också med sig jordens ande. Denna ande ingöts därmed i statyn av Kaolin. Numera kallas han Earth Spirit, och han har en medvetenhet som vida överträffar hans steniga gestalt.		 

<br/><br/>”Min kunskap flödar från de urkrafter som formade detta land till havets djupa grav”, berättar han.

<br/><br/>Hans nya syfte: ”Att skydda de oskyddade. Förstöra det som enbart lever för att förstöra”.

<br/><br/>När jag ställer mig upp för att sträcka på mig, kollapsar plötsligt min del av klippan. Jag faller, med ett inte så litet skrik, och ber till alla tänkbara gudar. Men sedan vänds mitt fall långsamt om, tills jag är ansikte mot ansikte med Kaolin igen.

<br/><br/>”Vi alla kommer från jorden, men du skall inte återvända dit idag”, säger han med ett leende.

<br/><br/>Jag tackar honom innerligt, och eftersom jag har fått nog av klippor för dagen lämnar jag honom så att han kan meditera i lugn och ro. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_107_EarthSpirit_LocHeroName"		"Earth Spirit"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_108_Underlord_LocFieldNotes"		"Till och med efter år av återuppbyggnad ligger hela distrikt i Stonehall fortfarande i ruiner efter avgrundshorden. Det förvånade mig inte när att jag fick höra att det var de fattigare distrikten, de som inte har rika handelsmän eller ambitiösa ädlingar som vill bli hyllade som räddare i nöden. Men jag har länge varit av den åsikten att det bittra folket har bäst minnen, så därför begav mig dit.

<br/><br/>Invånarna ville mer än gärna prata, och detta inkluderade stympade soldater som hade haft turen att överleva striden. Med stort förakt berättade de om Bronslegionens arrogans, och det absurda beslutet att säga till invånarna att hålla sig hemma. De förstod misstaget de hade begått när underlorden Vrogos, större än någon bepansrad vagn, klöste sig igenom stadsmuren som om den var gjord av papper.

<br/><br/>De sa att avgrundens underlord bara skakade av sig svärd, pilar och attacker från kastmaskiner. När de träffade tingesten, ”lät det som stål som skrapade mot sten”, sa en av dem.

<br/><br/>Sedan öppnade Vrogros en portal. Inte en enda av soldaterna vågade berätta vad som hände sedan. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_108_Underlord_LocHeroName"		"Underlord"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_109_Terrorblade_LocFieldNotes"		"Den lila impen, fasthållen av sigill och stearinljus, svävar ovanför pentagrammet som en sniken trollkarl hade hyrt ut till mig i en timme. Efter att ha yttrat åkallandebesvärjelsen lämnade han mig för att ta hand om andra kunder.

<br/><br/>Min ozkavoshiska är inte perfekt, men svordomar har en tendens att sticka ut oavsett språk. Så småningom berättar impen varför helvetets varelser är så oerhört rädda för Terrorblade.

<br/><br/>Inte ens demonhärskarna som han stal från ville ta sig an honom ensamma. De bildade en djävulsk pakt för att gemensamt ge sig efter honom. De skickade sina vredesvakter, men ingen återvände.

<br/><br/>Terrorblade kunde inte besegras efter att ha blivit fylld av kraft från att ha druckit deras diaboliska livskrafter. Han kunde bara teleporteras till Foulfell, ett fängelse känt som helvetenas helvete. Men inte ens det kunde hålla honom särskilt länge.

<br/><br/>Impen ska precis visa mig en speglande skärva som han stulit från Foulfellruinerna efter att Terrorblade hade utplånat stället. Men då råkar jag nysa och blåsa ut ljusen, vilket fördriver honom (förhoppningsvis – möjligtvis blev han fri). Men det är lika bra. Han försökte pressa mig att skriva på en massa saker som jag inte orkade läsa, och det var nära att han fick mig att göra det. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_109_Terrorblade_LocHeroName"		"Terrorblade"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_10_Morphling_LocFieldNotes"		"”Borgmästaren är redo för dig nu”, säger assistenten och pekar mot en ekdörr på norra sidan av salongen där jag har suttit och väntat.

<br/><br/>Den lilla byn Roseneath var den sista platsen som rapporterat att den gåtfulla varelsen Morphling hade blivit observerad. Byn var glest befolkad – jag såg aldrig mer än en person åt gången.

<br/><br/>Jag går genom dörren in i ett lavendeldoftande rum när borgmästaren kliver in i kammaren från en annan dörr på öster sida. Vi skakar hand. Hennes är svettig.

<br/><br/>”Ställ inte för många frågor om Morphling”, varnar hon med en förvånansvärt låg röst.

<br/><br/>Varelsen hade anlänt för flera dagar sedan och attackerades omedelbart av rädda bybor. Han försvarade sig, men var noga med att inte göra någon skada, säger borgmästaren. Så småningom insåg de att han inte menade något illa och slutade slåss.

<br/><br/>”Det är glömt och förlåtet”, säger borgmästaren. ”Nu har jag andra ärenden att ta hand om.”

<br/><br/>Hon går tillbaka till dörren hon hade kommit in genom. När hon öppnar den skymtar jag lik. Massor av uppsvällda, drunknade lik. Borgmästarens ansikte skimrar och förvandlas, till min fasa, till mitt eget."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_10_Morphling_LocHeroName"		"Morphling"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_110_Phoenix_LocFieldNotes"		"Jag hade varit i tre städer som Phoenix sägs ha besökt, men hittills hade ingen som jag hade kunnat prata med rest sig från askan. Även om jag inte fann någon Phoenix efter att ha följt i dess fotspår, fick jag i alla fall massvis med aska. Motsvarande en hel stad, från träbjälkar till vittrande granit. Vart alla människor hade tagit vägen? Tja, bland alla askhögar stora som hus fanns även mindre askhögar på gatan, så det var inte svårt att gissa. Det blir visst inga intervjuer. Jag var tvungen att förhålla mig mer akademiskt. 

<br/><br/>Jag är 19 våningar ner på Violetta arkiven när jag hittar den dokumentation som plundrarna hade berättat om – inbundna papper med en omslagsetsning av en Phoenix. Den ligger inuti en tjock låda som inte kan lyftas, gjord av en rökig diamantliknande sten som bär mörka strimmor av brännmärken längs alla sidor. 

<br/><br/>Dokumentationen börjar med hypoteser om minsta säkra avstånd och vilka exotiska mineraler från vilka riken som kan innehålla den flammande fågeln. Det mesta är obegripligt – symboler och siffror klottrade bredvid fraser som ”förbränningsfrekvens” och ”glödkvot” på svedda sidor.

<br/><br/>Lådan hade hittats, mirakulöst intakt, mitt i en glaskrater på ett fält av stelnad bergmassa. Jag antar att forskarna kan ha missuppfattat minsta säkra avstånd. Bra jobbat med lådan ändå. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_110_Phoenix_LocHeroName"		"Phoenix"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_111_Oracle_LocFieldNotes"		"Det sägs ofta att lyckan står den djärve bi. Men när Cymurris rådgivare stod inför sin totala undergång, insåg de att lyckan faktiskt gynnar den lyckan än väljer.

<br/><br/>Oraklet Nerif var den senaste i en lång rad orakel som tjänade Avgudakungen, men istället för att förutsäga framtiden som de andra, verkade han ha ett sätt att forma den. Den sista Avgudakungen var fast besluten att erövra nya länder och såg Nerif som ett hemligt vapen. Han skulle aldrig mer förlora en strid mot någon som kunde ändra verkligheten på kommando.

<br/><br/>En dag vägrade Nerif att förutsäga en seger.

<br/><br/>”Jag sa helt enkelt till kungen att det kunde bli både seger och fall”, surrade hans röst i mitt huvud.

<br/><br/>Och seger och fall blev det. Soldater både dog och överlevde. Slaget både vanns och förlorades. Verkligheten klövs i två, liksom de stridandes sinnen. Sedan delades de igen. Och igen.

<br/><br/>Formade Nerif den framtiden och skapade oändliga motstridiga verkligheter för att förgöra Avgudakungen och befria sig själv? Det verkar han inte ens veta själv.

<br/><br/>”Jag ser inte det förflutna. Bara framtiden”, sa han.

<br/><br/>Vad han ser i min framtid, med tanke på hans tidigare herres öde, vill jag helst inte veta. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_111_Oracle_LocHeroName"		"Oracle"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_112_WinterWyvern_LocFieldNotes"		"”Det är omöjligt att bara välja en”, ljuger jag.

<br/><br/>Auroth frågade mig om jag hade läst hennes verk, och när jag ljög och sa att jag hade det, frågade hon vilken av hennes dikter som var min favorit.

<br/><br/>Jag tvingades ljuga. Jag hade inte tagit mig över Icewrecks karga tundra bara för att förolämpa Winter Wyvern och frysas till is av henne (jag skulle frysa ihjäl utan hennes hjälp ändå, om jag inte hittade en brasa snart).

<br/><br/>Jag kan inte heller gärna berätta för henne att jag hade undvikit hennes poesi på grund av den svidande kritiken. Tyvärr så är det på slagfältet som Auroths skicklighet är prominent, även om hon nu verkar vilja tro något annat. 

<br/><br/>”Vi borde samarbeta,” väser hon hoppfullt. ”Det är ytterst ovanligt att stöta på en auteurkollega häromkring.”

<br/><br/>Hon framstår som varm, men hennes andetag gjorde mig frusen ända in i märgen. Jag nickar med eftertryck för att särskilja rörelsen från mina skakningar.

<br/><br/>Hon blottar tänderna i en grimas och de läderartade vingarna knarrar när hon sträcker ut dem så de fyller hela biblioteket. Hon blinkar till. ”Utmärkt”, säger hon och flyger ut genom ett enormt fönster. ”Jag tar och ordnar med något imponerande som vi kan skriva om.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_112_WinterWyvern_LocHeroName"		"Winter Wyvern"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_113_ArcWarden_LocFieldNotes"		"”Självets syskon förstår inte vilken förtvivlan de orsakar”, säger den tidlösa varelsen som står bredvid mig.

<br/><br/>Zet, Arc Warden, och jag står vid några stenpelare som blivit brända och är i bitar. En pöl mellan dem – omgiven av blod och inälvor – glöder, om än svagt.

<br/><br/>Zet betraktar skadan en stund. En djup känsla av besvikelse genomborrar det som hade verkat vara bottenlös stoicism.

<br/><br/>Han förklarar att han en gång i tiden tillhörde en större helhet som han kallar Enheten. När universum skapades splittrades den större helheten på något vis. Två helhetsfragment – ​​Zets så kallade syskon Dire och Radiant – konkurrerade om att göra anspråk på kosmos och böja hela existensen för att tillgodose sina egna behov.

<br/><br/>”Det här får inte tillåtas”, varnar han. ”Självet har fångat självets syskon förut. Självet kommer att göra det igen.”

<br/><br/>Bara genom att begränsa de stridande sidorna, säger han, kan harmoni återigen återvända till kosmos. Och om han misslyckas?

<br/><br/>”Disharmoni får inte segra”, säger han. ”Inget av syskonen får segra. Alla måste förenas. Annars måste de förgöras.”

<br/><br/>Jag borde be till gudarna att Zet ska lyckas återskapa Enheten. Det är bara det att jag just pratade med en, och det verkade som om han redan hade det under kontroll."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_113_ArcWarden_LocHeroName"		"Arc Warden"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_114_MonkeyKing_LocFieldNotes"		"Gudarna må ha gränslös makt, men de är inte välsignade med obegränsat tålamod. Inte för att Sun Wukong brydde sig. För Monkey King var att få skapa kaos en belöning i sig – en som han hade betalat sin skuld för.

<br/><br/>Jag hade hoppats kunna fråga honom om hans botgöring, som bestod av ett halvt årtusende fastklämd under ett berg efter att ha irriterat gudarna lite för mycket, men Sun Wukong var ännu lömskare än historierna antydde.

<br/><br/>En glimt av honom inbäddad i de lummiga grenarna på toppen av ett högt träd. Sedan en syn av honom strosandes genom en skogsglänta innan han helt försvann in i en liten träddunge som jag lovar inte fanns där ett ögonblick tidigare. Hade alltihop varit en illusion? En vanföreställning?

<br/><br/>Och ständigt, ständigt en armé av förbannade apor, som hoade, kacklade, grep tag i mina anteckningar och stal alla mina förbannade pennor innan de sprang iväg. De var omtänksamma nog att avstå från att kasta avföring. Förutom en viss en, och jag tror att han bara gjorde det för att han visste att det störde mig.

<br/><br/>Det var uppriktigt sagt utmattande, och efter bara några dagar i fält var jag tvungen att erkänna att det kändes som en omöjlig uppgift. Om Monkey King retade upp gudarna, vilket hopp hade jag då?"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_114_MonkeyKing_LocHeroName"		"Monkey King"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_119_DarkWillow_LocFieldNotes"		"Tävlingsbanan i White Spire är halvfylld med berusade idioter av alla de slag, som jublar och svär i takt med kurirerna som rusar runt banan.

<br/><br/>Alldeles vid ingången hittar jag Mireska Sunbreeze, Dark Willow, som ser uttråkad ut när hon följer evenemanget med en spelkupong i handen. Hon ser mig spana in henne och fladdrar över.

<br/><br/>”Farlig plats för en sån som du”, säger hon med ljuvlig, något skarp röst. ”Se dig för så att du inte blir knivhuggen.”

<br/><br/>Jag stammar fram att hon faktiskt var anledningen till att jag hade kommit hit. När jag gör det svävar en liten fe fram till henne och räcker henne ett mynt, som hon tar emot med en blinkning.

<br/><br/>”Inte mycket att berätta egentligen”, säger Mireska. ”Mina föräldrar var riktiga tråkmånsar – ju mindre jag säger om det, desto bättre – så jag gav mig ut på egen hand.”

<br/><br/>Fen kommer med ett mynt till.

<br/><br/>”Grejen med den här världen är att man måste roa sig själv”, säger hon med ännu en blinkning.

<br/><br/>Nu kommer fen med en full myntbörs. En myntbörs som ser bekant ut. Jag sträcker mig efter bältet och ser att min börs är borta. När jag tittar tillbaka mot Mireska är även hon borta."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_119_DarkWillow_LocHeroName"		"Dark Willow"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_11_ShadowFiend_LocFieldNotes"		"Riddarna på Basaltslätterna är en stolt och ädel riddarorden. De visar sig också vara tragiskt underbemannade. Kända för att outtröttligt rensa de oändliga blodbadsfälten från odöda och demoner, är jag chockad över hur få av dem det finns.

<br/><br/>”Hell och väl mött”, säger deras fältgeneral Endalor när han kliver fram över den obrukade slätten för att möta mig vid kanten av deras läger. ”Jag hoppas att din resa var händelselös.”

<br/><br/>Efter en mängd formaliteter frågar jag honom om Nevermore, även kallad Shadow Fiend. Hans självsäkra uppsyn bleknar innan han återfår fattningen.

<br/><br/>”Det var en strid vars like jag aldrig vill se igen”, sa han. ”Vi anföll den vidriga djävulen från alla vinklar. Men hans skuggiga skepnad avvärjde alla angrepp.”

<br/><br/>Endalor berättade om hur man efter man föll och att Nevermore krävde deras själar en efter en. Hundra män kämpade mot honom. De tolv riddare som klamrade sig fast vid detta lilla läger är de enda som överlevde.

<br/><br/>”Jag har svurit en ed som förbjuder mig att hymla,” säger han med sänkt huvud. ”Styggelsen drev oss tillbaka. Han är fortfarande den enda fienden vi ännu inte har besegrat.”

<br/><br/>”Han är fortfarande den enda fienden vi hoppas att aldrig möta igen.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_11_ShadowFiend_LocHeroName"		"Shadow Fiend"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_120_Pangolier_LocFieldNotes"		"Lokalbefolkningen på en pittoresk pub i White Spire underhöll mig med berättelser om Donté Panlins bedrifter när den berömda skrythalsen själv dök upp.

<br/><br/>”Jag hörde att du hade hört dig för om mig”, sa han med en blinkning och hattippning. ”Det de glömde nämna är hur HÄNFÖRANDE du är. Donté Panlin, till din tjänst.”

<br/><br/>Han bugade djupt, tog min hand och kysste den innan han gled ner på stolen mittemot min. Att de andra vid bordet nästan svimmade är ingen överdrift.

<br/><br/>”Vill du kanske höra om den gången jag fällde en jätte?” skröt Panlin. ”Eller den andra gången jag fällde en jätte? Drakar? Demoner? Despoter?”

<br/><br/>Han gestikulerade stora slag och rabblade upp otaliga, mödosamt detaljerade historier om befriade monarker, räddade byar, besegrade monster, den ena detaljen mer utarbetad än det andra. Jag hade redan hört flera av historierna, och Dontés versioner pendlade mellan vild överdrift och ren osanning.

<br/><br/>Det är tydligt att Pangolier har sin beskärda del av beundrare. Men ingen beundrar Donté Panlin mer än Donté Panlin."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_120_Pangolier_LocHeroName"		"Pangolier"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_121_Grimstroke_LocFieldNotes"		"I Ashkavors livlösa tempel står en runsten svartnad av torkat bläck och gamla synder, den sortens artefakt som tyst skriker: ”Här har fruktansvärda saker ägt rum.”

<br/><br/>En slags helig ritual brukade faktiskt äga rum där: invigda målade runstenen med magiskt bläck för att förena själen med folket och bli upphöjda.

<br/><br/>Tills Grimstroke såg en möjlighet där andra bara såg tradition. Han förbättrade bläcket i ett försök att förstärka dess krafter och i förlängningen också sina egna. Alla som blev indragna i processen har bara sig själva att skylla.

<br/><br/>Det är så han skriver om historien. Damma nu bort lagret av självförhärligande propaganda. 

<br/><br/>Han blandade bläcket med förbjudet gudablod. Dålig idé – det finns en anledning till att det är förbjudet. Han klarade sig helskinnad genom att förvandla hela Ashkavor till en enorm skugga och stryka över hela samhället med ett enda streck.

<br/><br/>Det är grundläggande fakta. Jag slår vad om att han skulle bli glad om jag skröt om hans storslagna planer på att rita om världen till sin avbild. Det tänker jag inte göra. Tillräckligt med bläck har redan spillts för Grimstrokes skull. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_121_Grimstroke_LocHeroName"		"Grimstroke"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_123_Hoodwink_LocFieldNotes"		"Varenda guide i Tomo'kanskogens omnejd gav mig samma varning: Försök inte hitta Hoodwink. Så det gjorde jag inte. Istället lät jag Hoodwink hitta mig. Medan jag slog läger lade jag ut några snaror som jag fått från Rattletrap för att hålla mindre smarta rovdjur borta och, teoretiskt sett, lura Hoodwink att tro att hon hade att göra med en idiot. Innan jag hade hunnit låtsas somna slet ett flygande ekollon bort barken från eken ovanför mig.

<br/><br/>Hon var mindre än jag hade förväntat mig, med ett armborst nästan lika stort som henne själv. Ändå bar hon det med mer auktoritet än alla yrkessoldater i Bronslegionen.

<br/><br/>”Ingen använder fällor i MIN skog”, sa hon med ett hånleende.

<br/><br/>Jag erkände lugnt min list och bad om en intervju. Hon hade minsann inga problem att prata. Hon pratade om maten hon hade snott ur min väska. Hon pratade om guldet hon hade stulit ur min påse. Och hon pratade om hur man tar sig ut från Tomo'kanskogen innan hon hann ändra sig. Hon gav tillbaka mina sönderhuggna snaror. Alltihop överträffade ärligt talat mina förväntningar. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_123_Hoodwink_LocHeroName"		"Hoodwink"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_126_VoidSpirit_LocFieldNotes"		"”Ens verklighet är flyktig”, säger Inai, även kallad Void Spirit, som har gjort mig tjänsten att resa hem till mig för en intervju. Det är en välkommen gest, om än enkel för honom.

<br/><br/>”Det är bara en av alla oändliga verkligheter, som vecklas och vecklas ut både separat och i förhållande till varandra.”

<br/><br/>Det var det mest begripliga han lyckats få fram under de många timmar vi har spenderat i samtal, åtminstone enligt mina öron. Om jag ber honom formulera om eller förtydliga, tittar han på mig helt uttryckslöst.

<br/><br/>Så som jag uppfattar det reser Inai genom olika verkligheter i syfte att kontrollera att de inte avviker från sina förutbestämda förflutna. Men att prata om sig själv har han inget till övers för. Han är mer intresserad av själva existensen som helhet. Det han säger skulle utan tvekan förbrylla de största filosoferna (och jag är inte en av dem). ”Mmhmm”, säger jag och klottrar i anteckningsboken.

<br/><br/>Efter en lite väl lång monolog frågar han: ”Begrep du allt det där?”

<br/><br/>Jag ljuger och säger att jag gjorde det. Hans stoiska ansikte blir skeptiskt. ”Upprepa vad jag sa.” 

<br/><br/>Jag gör så gott jag kan med vad jag minns. ”Öh ... du sa att existens bara är ... en iterativ rekursion av ontologiska ... ramverk, tror jag ... och de kollapsar under sina egna ... var det epistemiska? Epistemiska illusioner? Vanföreställningar?”

<br/><br/>Med en fnysning öppnar han en portal under sig och försvinner in i den. Vart han tog vägen gick det inte ens gissa sig till.

<br/><br/>Epistemiska <i>motsägelser.</i> Så var det."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_126_VoidSpirit_LocHeroName"		"Void Spirit"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_128_Snapfire_LocFieldNotes"		"”Det är rätt lätt att tillverka saker som spränger fienderna i bitar. Sätt dig ner, Mortimer”, säger Beatrix Snapfire.

<br/><br/>Vi sitter i hennes fallfärdiga skjul mitt i Nanaraks brännande öken, omgivna av halvfärdiga anordningar byggda med halvtrasiga verktyg. Jag påpekar att grannarnas sönderbombade skjul tyder på att det inte är riktigt lika lätt att tillverka vapen som hon påstår.

<br/><br/>”Det är lätt för dem som har åtminstone en gnutta förnuft”, rättar hon sig själv. ”Sitt ner, Mortimer. Mer te, kära du?”

<br/><br/>Hennes jättelika husdjur slutar äntligen att slicka mig i ansiktet tillräckligt länge för att jag ska hinna tacka nej till erbjudandet. Teet är lite väl pepprigt för min smak. Bättre än kakorna ändå, som var ALLDELES för peppriga för min smak.
<br/><br/>”Folk häromkring, de har inte mycket till förnuft\", säger Beatrix och skakar på huvudet. ”Det är tur att de har mig och Mortimer. Mortimer, NER!”

<br/><br/>Med det börjar hon svetsa fast ett långt metallrör på en rostig skrotbit som på något sätt ser ännu äldre ut än henne.

<br/><br/>”Vad ingen tänker på är att krut ska läggas till SIST”, förklarar hon medan vi hör en explosion skaka i närheten."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_128_Snapfire_LocHeroName"		"Snapfire"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_129_Mars_LocFieldNotes"		"”Jag brukade vara oförskämd.” Den uråldriga krigsguden Mars ryter till från toppen av sin majestätiska, gyllene tron. ”Jag var kaxig. Jag förde krig bara för att se de dödligas skräckslagna ansikten när jag körde spjutet genom dem.”

<br/><br/>Om Mars praktfulla tronsal nuförtiden är ett tecken på en ödmjuk krigsgud, måste han ha varit outhärdligt arrogant förr. Enorma gobelänger hänger på alla väggarna, och samtliga hyllar honom som segrare i ett episkt slag avsett att överskugga alla episka slag på alla andra gobelänger. Ett stort antal statyer trängs om utrymme, och allihop illustrerar krigsguden i en heroisk stridsposition mitt under anfall, vilket får det att se ut som om han för en oändlig kamp mot andra versioner av sig själv i några av de trängre hörnen.

<br/><br/>Mars pratar om att han inte längre låter sina grundimpulser leda honom in i strid. Han åtrår inte längre de dödligas rädsla och respekt. Men det hindrar honom inte från att föra krig.

<br/><br/>”Krig är nödvändigt”, ekar hans röst genom den enorma kammaren. ”Det är så man tar reda på vem som är värdig.”

<br/><br/>De gamla gudarna, säger han, har blivit självbelåtna och svaga. Med sin nyfunna ödmjukhet och allt ansvar har han därför beslutat att han måste bära bördan av att styra över allt han ser med järnhand.

<br/><br/>”Förr tyckte jag att jag borde bli gudarnas kung för att jag var kaxig och dum”, medger han. ”Nu inser jag att jag <i>måste </i> vara det ... för att jag är så förnuftig.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_129_Mars_LocHeroName"		"Mars"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_12_PhantomLancer_LocFieldNotes"		"Azwraith såg flodens mjuka, forsande brus, med ett grepp om spjutet lika hårt som om han vore i strid. Men han föredrog helst andra samtalsämnen än det om spjutet han hade använt när han slogs mot fasan Magus Vorn. 

<br/><br/>Med tanke på att han ensam bland sitt folk hade överlevt det brutala angreppet kunde jag inte klandra honom. Han avfärdade frågan med ett enkelt: ”Andras krig hade vi inget intresse av. Inte förrän de förde krigen till oss”.

<br/><br/>Och så fokuserade han återigen på vattnet och all fisk som simmade däri. Han förklarade vilka som var ätbara och vilka som var giftiga, vilka som var lätta att fånga och vilka som kämpade emot. Jag hade inte kommit för en lektion i iktyologi, men att byta samtalsämne visade sig vara meningslöst.

<br/><br/>Och så bestämde jag mig för att njuta av dagens lugn. Jag hade nästan somnat när jag såg Azwraith klumpigt peta i vattnet med sitt vapen, vilket fick alla fiskar att skräckslaget simma iväg till motsatta stranden i stim. Jag började tro att han kanske inte var ämnad för det enkla fiskarlivet ... tills ett exemplar av honom själv dök upp på motsatta stranden, där han med ett enda hugg spetsade tre av dem som han hade valt ut som mest ätbara. Det visade sig att de <i>sannerligen</i> var ätbara, och den kvällen hade vi en festmåltid vid lägerelden. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_12_PhantomLancer_LocHeroName"		"Phantom Lancer"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_131_Ringmaster_LocFieldNotes"		"Smeden var stor som ett hus, men att kalla honom hus skulle vara oschysst mot alla husen. Här har ni hur som helst jätten, vars bröst häver sig med varje snyftning. Vi befinner oss i en verkstad fullproppad med skrot, där han tillverkar reservdelar till Ringmaster.

<br/><br/>”Först sa jag blankt nej. Sen tog han fram det där förbannade hjulet. Innan jag visste ordet av räckte jag det till honom, och så befann jag och min son oss i ett fullsatt tält i väntan på hans show.”

<br/><br/>Med skakiga händer lossar han på bandaget på vänster fot, som hade krossats under programnumret Kniv eller klubba. Men något som verkligen sätter igång honom är när man börjar prata om hans son, som Cogliostro hade tagit hjälp av under ett försvinnandenummer. Han sa att han skulle blev utsläppt från lådan om smedens kugghjul fungerade. 

<br/><br/>Jag antar att kugghjulet fungerade. Det knackar på dörren och jag hör en svag röst ropa: ”Pappa?” Smeden haltar snabbt iväg till dörren och slänger upp den. Det som står på andra sidan består mer av metall än människa. Synliga kugghjul surrar, fjädrar skjuts ut, bälgar häver sig. Smedens eget hantverk, som nu mest plågar honom ännu mer.

<br/><br/>”Cogliostro gav mig i uppdrag att vaka över dig”, piper monstrositeten, med huvudet mekaniskt lutat åt sidan.

<br/><br/>Smeden gråter. Och ja, det gör faktiskt jag med. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_131_Ringmaster_LocHeroName"		"Ringmaster"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_135_Dawnbreaker_LocFieldNotes"		"I vanliga fall hade jag himlat med ögonen om jag blev tillsagd att ”gå mot ljuset” och hade istället gått till någon lite mindre poetiskt lagd som hade användbar information. Men när det gällde Valora, även kallad Dawnbreaker, var det det bästa byborna i närheten av Nattsilverskogen hade att komma med.

<br/><br/>Hon hade gått in i den mörka skogen bara några dagar tidigare, och vittnen flera kilometer bort påstod sig ha sett ljusklot dyka upp ovanför träden.

<br/><br/>Som tur var för rapporten var detta mer än bara ännu en överdrift från storögda bybor som hoppades få se sitt namn i skrift. Mörkret i Nattsilverskogen gjorde det desto lättare att följa de ljusa blixtarna. För att inte tala om den ständigt ökande kakofonin från Valoras hammare när den krossade trä, sten och fiender. 

<br/><br/>Innan jag blev förblindad – tack och lov bara i en vecka – såg jag henne för ett ögonblick: en levande stjärna som krossade det inkräktande mörkret genom ren viljestyrka.

<br/><br/>För mycket mörker är inte bra. Jag tror vi alla är överens om att en del av det måste förvisas. Men att förvisa allt mörker och alltid uppleva ett starkt, bländande ljus? Jag fick bara uppleva en sekund av hennes utopi, och mina näthinnor sa bestämt nej tack. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_135_Dawnbreaker_LocHeroName"		"Dawnbreaker"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_136_Marci_LocFieldNotes"		"Det sades att Marci var stum, ett faktum som gjorde att jag ville träffa henne ännu mer. Tro mig, här i världen är det sällsynt att inneha Marcis rykte utan allt det löjliga skryt som brukar höra till.

<br/><br/>Som tur var hade hennes vänner och bekanta inget emot att tala för hennes räkning i utbyte mot en slant. Vi träffades i Nattsilverskogen där alla delade med sig av sina minnen, medan Marci befann sig någonstans i närheten, oförmögen att stå still. Hon såg sig ständigt om bland träden i hopp om att hennes skyddsling, prinsessan Mirana, var på väg tillbaka. Alla hade sin egen historia, som de påstod sig ha upplevt med egna ögon, och varje historia var mer otrolig än den föregående. Med sina bara nävar (så sades det åtminstone) hade Marci dödat banditer, arméer och till och med en och annan gud.

<br/><br/>Med tanke på Marcis anspråkslösa utseende började jag misstänka att det var struntprat alltihop. Det vill säga, tills Marci visslade. Jag vände på huvudet, och då sprang hon genast målmedvetet in i skogen. Hennes bekanta lovade att det inte fanns någon anledning att följa efter, så vi bestämde oss för att vänta istället. Inom kort återvände Marci täckt av blod, gående sida vid sida med den fläckfria prinsessan Mirana. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_136_Marci_LocHeroName"		"Marci"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_137_PrimalBeast_LocFieldNotes"		"Vissa menar att Primal Beast bara är en unge. Om man undersöker resterna av den numera före detta fiskebyn Andujar, är det svårt att missa efterdyningarna av ett enormt spädbarns vredesutbrott. Men förödelsen tyder på en slags ondska som ett spädbarn inte kan förstå sig på.

<br/><br/>Hela byggnader slagna i spillror, bryggor krossade i flisor, båtar krossade på stranden. Ingen uppenbar rim och reson bakom attacken. Byborna? Borta. Jag kan bara hoppas att de lyckades fly och inte blev uppslukade.

<br/><br/>Hur som helst, lägg till Andujar på en växande lista över kolonier som Primal Beast har utplånat från kartan. Vi hann kort hämta andan när han lockades in i en fälla och blev bunden med Gleipnir, en mystisk kedja utvecklad för att hålla gudavarelser fånge. Men man kan inte hålla ett så här pass kraftfullt, så här pass rasande odjur fånge länge. Så nu stampar det runt i världen utan gränser.

<br/><br/>När jag står och betraktar skadan kan jag inte låta bli att tänka: Om Primal Beast bara är en unge, må gudarna hjälpa oss om föräldrarna någonsin dyker upp."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_137_PrimalBeast_LocHeroName"		"Primal Beast"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_138_Muerta_LocFieldNotes"		"Ägaren till det förfallna, solblekta värdshuset torkade sig över pannan. Även under skuggan av den tomma anläggningen, som stod ensam mitt ute på de öde, dammiga slätterna, var det stekande hett.

<br/><br/>”Hon kom från en gammal stad som hette Skirm, som en gång i tiden låg alldeles där borta”, sa han. ”Hon var bara barnet.”

<br/><br/>”Banditer brukade komma förbi med jämna mellanrum. Riktigt elaka typer. Rånade ett stort antal närliggande städer. Sköt henne kallblodigt till döds. Dödade även hennes släktingar.”

<br/><br/>Han hällde upp ytterligare en slurk av en rökig vätska till oss var och en. Drycken fick det att bränna till i halsen på mig, medan den fick honom att börja öppna upp sig. Så länge han fortsatte att prata, fortsatte jag att hälla i mig.

<br/><br/>”Och sen ... ja, alltså, ingen vet vad som hände sen.” Han sneglade omkring sig innan han fortsatte. ”Jag har hört att hon besegrade själva döden. Har hört att hon vill hämnas på dem som gjorde henne orätt.”

<br/><br/>Han torkade sig över pannan igen, men den här gången var det inte på grund av värmen. Han såg likblek ut.

<br/><br/>”Banditerna var ett hänsynslöst, ondskefullt gäng”, viskade han hest. ”Jag tycker synd om dem.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_138_Muerta_LocHeroName"		"Muerta"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_13_Puck_LocFieldNotes"		"Enorma mångfärgade fjärilar fladdrar bland de skimrande bladen i Feskuggeskogen i sydvästra Revtel. Jag blir förtjust av deras flimrande dans när fedraken Puck dyker upp från ingenstans över min högra axel.

<br/><br/>”Nyfiken varelse”, säger den, rösten stel och trevande som om den härmar ord som den bara halvt förstår. ”Vilken typ av varelse är du?”

<br/><br/>Innan jag kan svara börjar Puck flyga i cirklar runt en särskilt stor vermillionmal och fnissar. Jag ser på ett ögonblick, sedan blinkar den ur sikte och dyker sedan upp igen över min vänstra axel.

<br/><br/>”Jag frågade dig vilken typ av varelse du är,” upprepar Puck med en antydan av skärpa i rösten. Fedrakar sägs leva längre än hela världar. Det verkar inte ge dem tålamod.

<br/><br/>”Jag är en skogsalv,” stammar jag. Den sträcker ut en av sina fyra trefingrade händer och undersöker mitt ansikte. Fingrarna är lätta som luft och luktar vildblommor och svavel.

<br/><br/>”Det känns inte som om du är gjord av trä”, svarar den. Leendet berättar inte om den skämtar eller anklagar mig för att ljuga.

<br/><br/>Puck blinkar iväg igen. Fjärilarna skingras, och med det blir skogen dödligt tyst."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_13_Puck_LocHeroName"		"Puck"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_145_Kez_LocFieldNotes"		"Krokiga näbben, en lyxkrog högt bland molnen i Eyrie, är fullpackad. Det är den alltid på upphöjelsedagen, men i år är det något som känns annorlunda.

<br/><br/>Stället är normalt sett fullproppat med högfödda som trängs, men nu har det kortväxta fågelfolket börjat blanda sig in. En av dem skjuter fram en drink till den eleganta, blå figuren som sitter mitt emot mig och klappar honom på axeln.

<br/><br/>”Jag gav mig inte in i allt detta för äran, men jag måste erkänna att det är en fin förmån”, säger han.

<br/><br/>Kez, som han brukar kallas, använde stål och list när usurpatordrottningen Imperia störtades. Det var ingen lätt uppgift, men det gav honom – och i förlängningen hans markbundna bröder och systrar – den respekt som de länge hade nekats. Det var inte förrän då som de slutade ses som ett folk av lägre rang i Skywrath.

<br/><br/>”Vi fick hjälp”, medger han. ”Det behövdes verkligen. Imperia hade inte gett upp kronan utan en match. Det kostade en hel del blod.”

<br/><br/>Numera vandrar Kez omkring i bygden på jakt efter nya orättvisor att rätta till och återvänder vanligtvis bara till Eyrie under stadens största fest. En markbunden serverar honom en sejdel till.

<br/><br/>”Gratisdrinkarna är inte heller en dålig förmån”, flinar han."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_145_Kez_LocHeroName"		"Kez"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_14_Pudge_LocFieldNotes"		"Goodkind betedde sig som om det vore en gåva att ge mig i uppdrag att skriva om Pudge, men jag genomskådade henne. Vem bryr sig om läsare älskar berättelser om Pudges blodtörst? Det är inte de som måste komma nära hans krokar och, än värre, hans stank. Det är inte de som måste traska genom lera, inälvor och annan gegga jag helst inte vill tänka på.

<br/><br/>Men när jag tittar på honom från ett säkert avstånd utanför Quoidge har jag dragit slutsatsen att Pudge är mer nyanserad än jag hade antagit. Han är fortfarande äcklig förstås. Men när man väl ser förbi fördärvet märker man att det finns en metod bakom Pudges slakt.

<br/><br/>Han äter vad som helst, men han föredrar dem som fortfarande skriker. Han håller dem vid liv så länge han kan medan han sliter bort kroppsdelar bit för bit och trär lösa slamsor av ansiktskött på kroken.

<br/><br/>Oavsett om det är för att spara mat till senare eller om det bara är till för dekoration, hade jag inget intresse av att undersöka närmare. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_14_Pudge_LocHeroName"		"Pudge"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_14_Pudge_LocPersonaFieldNotes"		"Begravningsentreprenören i Sorgrosen höll fortfarande på med att sy ihop liken när jag kom fram. Alla medlemmar av en framstående familj hade dödats i en vagnsolycka. Först irriterade jag mig över att jag hade lyssnat på den onyktra soldaten. En sådan här slags olycka är såklart tragisk, men ovanlig? 

<br/><br/>När begravningsentreprenören såg den frågan passera över mitt ansikte vinkade han mig mot kropparna som låg utlagda på bord så att det liknade sarkofager. Det var då jag såg det som var ovanligt. Förutom brutna ben och blodiga huggmärken var kropparna täckta av små skärsår och hål, vissa med trådar som stack ut ur köttet. Fingrar hade skurits av, ögon var utryckta från hålorna och kött och hud hade skalats bort och efterlämnat små kalla fläckar.

<br/><br/>Innan den överlevande kusken blev inlagd på mentalsjukhus, tjatade han om ett gosedjur som hade hittats vid vägkanten på en rastplats. En ful liten sak. Barnen älskade den. Må de vila i frid. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_155_Largo_LocFieldNotes"		"Jag bokade in mötet med Kerrick, Mossgrave och Quibbins på Vaktelhuvudet – en strandkrog populär bland författare eftersom det brukar vara tyst och (mestadels) bråkfritt – för att utbyta anteckningar. Men när jag anländer sitter de redan med en stor, grön främling som släpar ett stråkinstrument på ryggen.

<br/><br/>”Han satte sig bara här med oss”, stammar Kerrick ursäktande. ”Han är...”

<br/><br/>”Han heter Largo”, avbryter främlingen när jag slår mig ner. ”De här killarna har precis berättat allt om Quilkin.”

<br/><br/>Det händer inte ofta att någon vill intervjua oss, krönikörerna. Det är vårt jobb att vara intresserade av andra. Jag frågar Largo var han kommer ifrån, en fråga han avleder med en vinkning mot havet och ett vagt ”Åh, långt bortifrån.”

<br/><br/>Han fortsätter att överdrösa oss med frågor på ett vänligt, avväpnande sätt. Vi börjar sänka försvaret och öppnar upp om Quilkin. Till och med dystra Mossgrave är ovanligt pratsam med nykomlingen.

<br/><br/>Så småningom reser sig Largo och tackar glatt innan han hoppar upp på bardisken. Han brister ut i sång – en vacker, klingande ballad med oss ​​fyra i huvudrollerna. Refrängen blir till en medryckande allsång: ”Vem skulle annars tro oss?” 

<br/><br/>För en gångs skull är det hålligång på Vaktelhuvudet. Snart sjunger hela baren en sång om Quilkin. Vi är ett ökänt hemlighetsfullt folk, men jag lägger märke till att ingen vid bordet verkar bry sig. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_155_Largo_LocHeroName"		"Largo"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_15_Razor_LocFieldNotes"		"Det sägs att när vi dör reser själen till den snäva labyrinten, där våra eviga öden bestäms. Det låter som en fabel, avsedd att hålla oss på en rättfärdig väg, men mannen klädd i trasor som går bredvid mig genom den folktäta Helio Imperium-basaren svär att det är sant.

<br/><br/>”Razor, det är han som driver på själarna”, säger han med en rysning. ”Han piskar en med elektricitet tills man springer så fort att ens fötter knappt nuddar marken.”

<br/><br/>Mannen – han vägrade att berätta vad han heter – hade på något sätt undgått Razors vakande öga och sedan också undkommit den snäva labyrinten. Han berättar sin livshistoria. Det börjar kännas mindre som om han för samtal och mer som om han vädjar för sin sak. Slutligen återgår han till ämnet Razor.

<br/><br/>”Han har en bok med namnen på alla döda”, säger mannen. ”Jag vet inte om mitt fortfarande finns där i efter att jag rymde, men jag flyr ändå. Jag vill inte att han ska märka att jag är försvunnen och leta upp mig.”

<br/><br/>Luften fylls plötsligt med statisk elektricitet. Trots den blå himlen hörs ett blixtnedslag. Och med det är mannen borta."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_15_Razor_LocHeroName"		"Razor"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_16_SandKing_LocFieldNotes"		"Qaldins solstekta basar surrar av liv. Handlare ropar över oväsendet från anländande karavaner. Luften parfymeras av exotiska kryddor. Virvlande dervischer dansar mystiska riter. Jag gnager på ett lammspett och anmärker till min guide hur livligt kungariket verkar mitt i den livlösa öknen. 

<br/><br/>Wasim skrattar. ”Öknen är i högsta grad levande! Den Blixtrande ödemarken har ett medvetande. Den rör på sig. Och när den vill ha en kropp skickar den Sandkungen.” Den här avataren, fortsätter han, framstår som ett enormt spindeldjur som kallas Crixalis, eller Sandens själ. Han lutar sig närmare. ”Och vem smidde rustningen som låter den ta form? Qaldins djinn!” Hans ögon glittrar av skratt – eller stolthet.

<br/><br/>Varför, undrar jag, hade djinnen gjort detta? Wasim rycker på axlarna. ”Vissa säger att det var för att ge öknen en form som man kunde förhandla med, så att den inte skulle sluka Qaldin. Andra säger att det var för att skapa ett monster att plåga människor med. Eller helt enkelt för att det var roligt.”

<br/><br/>Jag frågar Wasim varför han tror att djinnen frammanade en magisk sandskorpion.

<br/><br/>Wasim skrattar. ”Vem fan vet varför djinnerna gör någonting alls.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_16_SandKing_LocHeroName"		"Sand King"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_17_StormSpirit_LocFieldNotes"		"Raijin Thunderkeg är anmärkningsvärt jordnära för en halvhimmelsk varelse som tycks bestå av ren elektricitet.

<br/><br/>Här i trakterna är han mer känd som Storm Spirit, men han insisterar på att jag kallar honom Raijin.

<br/><br/>”Det gör mina vänner, och alla jag möter är en vän”, skrockar han.

<br/><br/>Det kan diskuteras, tänker jag, medan vi vandrar genom Stormlandet och han underhåller mig med historier om strider han har utkämpat och vunnit. Ovädret är oroande, men han verkar göra så att blixtarna bara träffar honom själv. Han säger att det kittlas. Även det kan diskuteras.

<br/><br/>Raijin berättar sedan om hur han kom till makten. Han hade med magi försökt kalla ner regn till sitt svältande folk och hade därmed retat upp Stormguden, som sedan försökte döda honom. En annan besvärjelse, med vilken han hoppades kunna offra sig själv för att rädda byn, förenade istället magikern och Stormguden till en och samma varelse.

<br/><br/>Hans sinnesstämning blir lika mörk som åskmolnen på himlen, men han ljusnar snabbt upp igen.  

<br/><br/>”Nu försöker jag använda stormens kraft till att göra gott”, strålar han och slår mig hjärtligt på ryggen. Slaget är hårt, men det är stöten av statisk elektricitet från handen som får mig att lätta fötter. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_17_StormSpirit_LocHeroName"		"Storm Spirit"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_18_Sven_LocFieldNotes"		"Snäckskal och kasserade krabbskal krasar under Svens bepansrade fötter när han marscherar längs Trånga kanalens blodsandskanter. Jag har följt efter 20 steg bakom i en vecka. Vinkade en gång. Inget svar.

<br/><br/>Det här är vad jag vet: Han springer som att han bestraffar marken för att den är under hans fötter. Han är lika bekväm i vattnet som han är på land, så kanske är berättelserna om att hans mor är någon slags havsvarelse sanna. Och han är lika bra på att jaga med Kastlösa svärdet som han är på att använda det i strid.

<br/><br/>Jag skojar inte. Jag såg honom kasta det nästan 100 famnar på en flyende gungahjort, och spetsade fast den genom ryggraden på ett järnträd – det tog sig till och med 6 sex tum in i järnträdet. Han lämnade också ett av gungahjortens vällagade bakben vid elden nästan morgon. Som ett tecken på hans personliga ridderlighet? En försoningsgåva? Kanske han inte var så hungrig. 

<br/><br/>När jag slutligen lyckas få hans uppmärksamhet försöker jag inleda intervjun och frågar om det är sant att han är halvmeranth. Han ger mig ett snett ögonkast, går ut på en av Trånga kanalens många pirer, hoppar i full rustning och dyker utan en krusning ner i kanalens becksvarta djup.

<br/><br/>”Ja”, skriver jag. Jag har precis avslutat den längsta intervjun någon någonsin har haft med Sven. Inte illa. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_18_Sven_LocHeroName"		"Sven"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_19_Tiny_LocFieldNotes"		"Den svavelhaltiga luften i dalen mellan två av Vuurcrags mindre berg ger mig en våldsam hosta. Jag kämpar för att hålla jämna steg med de enorma kliven tillhörande stenjätten Tiny, ett namn som låter lite falskklingande. Han tycks sakta växa under färden. Vänta nu, blir hans steg längre? Absorberar han stenarna runt sig in i kroppen?

<br/><br/>”Ja, jag var kanske lava från början”, säger han när han svarar på frågan jag inte visste att jag hade ställt högt. ”En av de här vulkanerna kan ha skapat mig. Tack, lillen”, mullrar han.

<br/><br/>Jag hittade honom när han tränade på att kasta träd i utkanten av en dalskog för några timmar sedan. När jag kommenterade de rundade, koncentriska linjerna på hans huvud och föreslog att de kunde vara ledtrådar till hans ursprung, tycktes han förvirrad. Han hävdade att han faktiskt aldrig hade sett dem förut. Jag lät honom se en skymt med en reflekterande platta från min väska, och jag kan svära på att han log.

<br/><br/>”En gång besteg jag Vuurcragbergens högsta topp. Däruppifrån var hela bergskedjan formad som de där cirklarna”, sa Tiny.

<br/><br/>Medan jag skriver det här knogar han vidare. Det går snabbare. Jag får ett hostanfall. ”Lycka till, din bjässe\", väser jag. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_19_Tiny_LocHeroName"		"Tiny"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1_Antimage_LocFieldNotes"		"Mitt långa sökande efter Anti-Mage tog mig så småningom oundvikligen tillbaka till Ultimyrakademin – den plats han gladeligen skulle bränna ner till grunden med alla kvar inomhus.

<br/><br/>Efter att ha bekräftat min identitet via en förtrollad dörr begav jag mig till matsalen. Jag hittade en av mina mest pålitliga trollkarlsinformanter nästan exakt där jag senast hade lämnat honom: på en pall, dystert stirrandes på en bottenlös mugg mjöd som fyllde på sig själv.

<br/><br/>Det här är en man som brukar tala fritt om nästan alla ämnen man kan tänka sig – från ursinniga, långsinta gudar och stora trollkarlskrig till fakta om månen. Det enda han tydligen inte har velat prata om var den person som jag fortsatte att fråga honom om. Drar Anti-Mages klingor åt sig magisk kraft? ”Har du hört talas om de gigantiska spindlarna i Fruktansträ?” Så Anti-Mages uppgift är att fängsla sina kamrater på Tyleranstalten? ”Jag kan berätta var man kan köpa högkvalitativa kläder till ett rimligt pris.” Några nya observationer? 

<br/><br/>Han ryste till. Han kunde inte komma på några fler sätt att byta ämne. Med en plötslig och orolig nykterhet tittade han mig uppgivet i ögonen och sa: ”Tvinga mig inte att prata om honom”. Sedan vände han ryggen till och fokuserade återigen på mjödet som virvlade upp i muggen. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1_Antimage_LocHeroName"		"Anti-Mage"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_1_Antimage_LocPersonaFieldNotes"		"Wei kunde knappt stå stilla när jag satte mig ner i hennes mentors sparsmakade rum på Tyleranstalten, en institution för kriminellt trollkunniga. Först hade vi blivit lika besvikna båda två. Jag hade hoppats på att äntligen få intervjua Anti-Mage. Hon hade hoppats att en knackning på dörren skulle innebära ännu ett ”trevligt” tillfälle att få döda en rymling. Men när jag förklarade att Goodkind hade skickat mig, log Wei och berättade med avsevärd entusiasm om att hon i hemlighet alltid hade hoppats på att få se sitt namn i tryck. ”Men skriv inte ner det”, tillade hon. Jag låtsades genast sudda ut det du precis läste.

<br/><br/>Samtalet kändes som att försöka styra en flod. Hon berättade om hur hennes familj hade blivit mördad av en härjande häxa, men historien avbröts plötsligt och övergick till en utläggning om Anti-Mages strikta diet, vilket genast blev till en anekdot om den första trollkarlen hon halshuggit och sedan valde hon av någon anledning att rekommendera den enda boken i lärarhyllan som inte var ”supertråkig”. 

<br/><br/>Till slut frågade jag hur Anti-Mage hade lyckats hittat henne. ”Det hade såklart varit den perfekta historien för din lilla anteckningsbok.” Efter att ha samlat tankarna tillade hon: ”Förlåt, var var vi?” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_20_VengefulSpirit_LocFieldNotes"		"”Kalla mig Shendelzare”, säger drottningen av Eyrie vänligt.

<br/><br/>Hennes smeknamn i rikena, Vengeful Spirit eller den hämndlystna anden, antyder större fixering vid ... tja, hämnd. Men enligt alla uppgifter styr hon riket utomordentligt bra och tycks vara älskad av alla. Det hjälper antagligen att hennes föregångare på tronen, hennes syster Imperia, var en grym och ondskefull diktator. Om man vill bli en populär härskare så kunde förutsättningarna helt klart vara sämre.

<br/><br/>Särskilt med tanke på att Imperia hade stulit tronen från Shendelzare från första början och hur hon klippte av hennes vingar i en palatskupp och kastade ner henne från det högsta tornet och lämnade henne att dö. Det som räddade henne var slumpartat möte med en illmarig gudinna som råkade vandra förbi.

<br/><br/>Eller ja, i stort sett. I åratal existerade hon som varken helt levande eller helt död. Jag skulle tro att andedelen av hennes namn har med det att göra. Antagligen kan hämnddelen kopplas till hennes onda systers maktövertagande och mordförsök.

<br/><br/>Shendelzare verkar ha funnit ro. Den hämnd som drev henne tycks ha mättats (hon ser också, för vad det nu är värt, betydligt mer korpulent ut i dessa dagar). En revolt och ett drottningmord senare och allt är som det ska i Skywrath-riket.

<br/><br/>Eller ja, i stort sett. Det är ju också det där med de markbundna, en kast av fågelvarelser som gav sig i lag med Shendelzare för att störta systern, i utbyte mot jämlik behandling i riket. De tycks hålla henne till sitt löfte, då oroligheterna har växt i omfattning.

<br/><br/>Hon är ändå säker på att hon kan bringa fred, så länge hon är rättvis – inte som sin syster, med andra ord. Hon verkar inte särskilt intresserad av hämnd dessa dagar. ”Hämnd må ha gett mig mitt kungarike”, säger hon, ”men det kan inte ge mig folkets stöd.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_20_VengefulSpirit_LocHeroName"		"Vengeful Spirit"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_21_Windranger_LocFieldNotes"		"Träden utanför Zaru'Kina tycks röra sig unisont med Lyraleis hand. Samma bris som rycker i grenarna gör mig tyvärr också så kall så att jag skakar. Alltid är det något.

<br/><br/>”Åh, förlåt”, säger hon med en axelryckning, fortsatt munter.

<br/><br/>Hon tar av sig sin mantel och erbjuder mig den. Trots min välförtjänta tveksamhet gällande gåvor från nya ”vänner”, virar jag girigt in min kropp i den.

<br/><br/>”Du frågade hur jag kan älska vinden efter att en storm dödade mina föräldrar.” Hon säger det här med samma udda lättsamhet. ”Men det du inte förstår är att det är vinden som är min förälder, inte dem. Den är mycket mer en mor än vem det nu var som födde mig. Den sjunger mig till sömns, den drar sina fingrar igenom mitt hår.” 

<br/><br/>Utan att tänka gör hon en handrörelse igen, som gör att gnistor från lägerelden flyger i min riktning. Jag ryggar tillbaka, och hon ber återigen om ursäkt, med ett fniss.

<br/><br/>”Min mamma beter sig rätt ivrigt idag, tycker du inte?” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_21_Windranger_LocHeroName"		"Windranger"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_22_Zeus_LocFieldNotes"		"Blixtar genomborrar himlen utanför tavernan Nattskatta, och det skarpa ljusskenet från dem kan skymtas genom de slitna fönsterluckorna i trä som håller regnet ute. En sådan här hård storm kan bara betyda en sak: 

<br/><br/>Zeus är förbannad.

<br/><br/>Mycket riktigt. Etablissemangets dörr sparkas upp och självaste gudarnas fader kommer inklampandes.

<br/><br/>”Ert bord är klart!” utropar den korpulente krögaren inställsamt. Han är redan på väg till ett bord i mitten av rummet för att schasa bort gästerna som sitter där. En enda blick på elektriciteten som gnistrar från Zeus ögon och fingertoppar räcker för att varna gästerna att det nog är bäst att bege sig.

<br/><br/>Zeus stormar dit och sätter sig tungt på stolen som knakar under hans vikt. En ölsejdel placeras framför honom innan han ens behöver fråga.

<br/><br/>”Hur länge måste jag fortsätta att visa dessa dödliga vad jag går för innan jag kan återvända till Olympus?” gormar Zeus. Krögaren svarar: ”... säkerligen inte alltför länge”, innan han beslutar sig för att det nog är bäst att vara tyst.

<br/><br/>Zeus följer en kurvig skänkjungfru med ögonen innan han skakar på huvudet och sveper i sig ölen. Han har gjort alltför många snedsteg tidigare, som lett till förvisning av frun.

<br/><br/>”Fler strider väntar”, suckar han högt innan han klampar tillbaka ut i ösregnet. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_22_Zeus_LocHeroName"		"Zeus"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_23_Kunkka_LocFieldNotes"		"Höga vågor slog mot klipporna på Självande öns västra kust. Jag höll mig på tryggt avstånd från kanten när jag och en claddisk getherde vid namn Tarn gick längs den angränsande slätten.

<br/><br/>”Allt hände långt där ute”, sade Tarn och pekade långt ut över havet. ”Demonerna kom i drivor och vår flotta hade fullt upp med att försöka hålla dem tillbaka”.

<br/><br/>Han hävdade att andra flottor skulle ha övermannats omedelbart. Men andra flottor hade inte Kunkka. Den orubbliga amiralen ledde anfallet mot till synes omöjliga odds och vägrade att överväga reträtt eller att ge sig, trots att skepp efter skepp sänktes.

<br/><br/>”Magikerna lär säga att de hjälpte till, och det kanske de gjorde, men jag gillar oddsen om jag har ett skepp med Kunkka vid rodret”, sade Tarn.

<br/><br/>Såklart, varken demon eller den claddiska flottan har en chans mot Maelrawn, den enorma havsbesten som dök upp från djupen och fick dem alla att gå sitt öde till mötes. Det ryktas att varelsen sänkte Kunkkas skepp, men till det slår Tarn dövörat till.

<br/><br/>”En klar natt kan man fortfarande se hans skepp patrullera de här vattnen”, motsätter han sig. ”Och så länge han är i närheten är vi säkra.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_23_Kunkka_LocHeroName"		"Kunkka"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_25_Lina_LocFieldNotes"		"Solen flammar över Vanstyrda öknens molnfria himmel.

<br/><br/>Linas eldboll steker en bjässe till skorpion som jag inte hade märkt förrän det nästan var för sent. Luktar som grillad fasan, fast en mycket oaptitlig fasan. ”Hitåt”, säger Lina och sparkar det åttabenta liket nerför sanddynen och kliver in genom grottmynningen.

<br/><br/>”Jag träffade Desert Wyrm när jag var nio. Ser sig själv som en slags reptilisk faderfigur, så undvik plötsliga rörelser, annars så... ” Lina skapar en eldboll. 

<br/><br/>”Uppfattat.” 

<br/><br/>Vi gick runt hörnet och såg honom veckla ut sig, en blängande spaltpupill låste sig vid mig. Sedan blinkar han, ruskar på sig som en hund och vrålar av skratt. 

<br/><br/>”Du kan andas nu”, säger Lina och puffar på mig.

<br/><br/>Med hjälp av en eldslåga återskapar de Linas största strider, och berättelserna är lika imponerande som den svindlande uppvisningen av pyroteknik.

<br/><br/>Sedan övergår showen till att Lina bränner osmickrande piktogram om sin syster på grottväggen och blir alltmer upprörd allteftersom. Jag går tyst iväg, glad över att vara ensambarn.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_25_Lina_LocHeroName"		"Lina"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_26_Lion_LocFieldNotes"		"”Jag har samlat tusentals själar”, säger demonen Azagar från den magiska cirkeln som håller honom bunden. ”Varje demon måste samla in 10 000 själar för att bli befordrad till ärkedemon. Jag saknade bara två.”

<br/><br/>Azagar hade varit en av helvetets lysande stjärnor. Han hade samlat de mest obefläckade själarna, lurat heliga ledare, altruister, till och med ett riktigt helgon. Demontrollkarlen Lion var bland hans mest åtråvärda priser.

<br/><br/>”Han stod alltid på de svagas sida”, säger demonen. ”Men om det är något han älskade mer än att göra gott, var det all beundran han fick från det.”

<br/><br/>Azagar lovade Lion evig ära och berömmelse om han bara följde order. Demonen förvrängde Lions känsla av rätt och fel och vände hans ansträngningar mot de rättfärdiga. När Lions själ var helt och hållet fördärvad övergav Azagar honom och återvände till helvetet med själen. Trollkarlen lämnades att möta följderna av det han hade gjort.

<br/><br/>”Jag höll på att utarbeta planer på att förleda en hängiven präst, för att samla själ nummer 10 000, när Lion dök upp i helvetet och krävde sin själ tillbaka,” sa Azagar.

<br/><br/>Men det finns ingen ångerknapp i helvetet. Lion kunde inte återta sin själ. Så istället blev han alldeles rasande och hackade av demonens hand. När han återvände från helvetet var han full av ilska och hat.

<br/><br/>”Visste du att om du tar en månad ledigt från att samla själar för att återhämta dig, återställs ditt tal till noll?” frågar Azagar bittert. ”Jag visste det då inte.”

<br/><br/>”Så jag var tvungen att börja om från början. Du, du ser ut som att du har slut på bläck. Jag kan erbjuda en outtömlig källa. Till ett pris.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_26_Lion_LocHeroName"		"Lion"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_27_ShadowShaman_LocFieldNotes"		"Skuggshamanen Rhasta sträckte ut sina händer. Med mild irritation och mer än en gnutta skepticism – jag är trots allt ingen dåre – tog jag dem. Trollets rykte var i bästa fall blandat, och jag visste att dessa så kallade ”shamaner” är mer skickliga på att läsa de människor de lurar än de är på att bli vän med de döda. Rhasta slöt sina skarpa vita ögon och nynnade en melodi.

<br/><br/><i>Här kommer bluffen,</i> tänkte jag. Ännu ett slöseri med tid och pengar. Men när melodin fortsatte fastnade den i bakhuvudet. Det var så bekant, nästan som en doft som drar i själen, letandes efter ett minne. Rhasta smackade med tungan och ställde mig en mycket personlig fråga som jag inte kommer att dela här.

<br/><br/>Jag försökte dölja min reaktion när Rhasta började tala med ett annorlunda tonfall, som om någon jag kände för länge sedan använde hans strupe för att tala. Efter att han, eller hon snarare, hade sagt sitt, öppnade Rhasta ögonen.

<br/><br/>Han lyfte på en bredbrättad hatt och log sitt hemska leende.

<br/><br/>”Nu till det bästa: din donation.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_27_ShadowShaman_LocHeroName"		"Shadow Shaman"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_28_Slardar_LocFieldNotes"		"Den lilla träjollen, lånad från vän till fiende till fiende, studsar vilt över Skuggstrandens hackiga vågor när jag ror mot vinden. Alltid är det motvind. Tack, Goodkind. 

<br/><br/>En flundra hoppar upp som en grön blixt och daskar sedan ner ett välkomnande. Min kontakt. Med en graciös volt virvlar nagan, en före detta vakt av den sjunkna skattkammaren, upp bredvid min jolle och kräver betalning i förskott. Hon nämner också upprepade gånger att hon ”för närvarande är utan en make”. 

<br/><br/>När jag har betalat henne (med mynt och endast med mynt) berättar hon hur hon och Slardar en gång förföljde en Meranth som hade stulit någon sorts eldstav och flytt ner i djupet. Slithereen brydde sig inte om att den var praktiskt taget oanvändbar under vattnet, där dess eld släcktes innan den kunde ta fart. Det handlade om principen.

<br/><br/>Så när den obarmhärtige Slardar hann ikapp tjuven, släpade han i land den, fäste stavens spets mot tjuvbuken och grillade den levande i en hel dag. 

<br/><br/>”Stanken var outhärdlig”, väser nagan med beundran. ”Men Slardar gav honom en sista lärdom att ta med sig i graven.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_28_Slardar_LocHeroName"		"Slardar"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_29_Tidehunter_LocFieldNotes"		"Stränderna söder om Rökehamn består av kilometerlånga sträckor av orörda vita sanddyner, med stråk av dimma som letat sig dit från hamnen. Om dimman är särskilt tung kan den till och med dölja BADNING FÖRBJUDEN-skylten vid strandkanten. För säkerhets skull har Rökehamnsrådet satt upp skyltar varje meter. De vill verkligen inte att man ska missa den här informationen.

<br/><br/>”Området var en gång ett resmål för rika resenärer”, säger Pellen, ägaren av en övergiven turistresort en bit ifrån stranden.

<br/><br/>”Så många handelsmän kom hit.” Hans röst är bister. ” De tog med sig sina familjer för en veckas avkoppling eller kom hit för att ordna sina affärer med andra handelsmän.”

<br/><br/>Men sedan kom Tidehunter.

<br/><br/>”Först var vattnet oroligt. Sen kom det första skriket. Följt av fler skrik, och sen ännu fler skrik. Alla i vattnet var ett lätt byte. Några på land hade en chans att fly undan, men det var bara för att det var så många av dem. Deras mördare var metodisk och upprymd, och han slaktade sig fram genom dem.”

<br/><br/>”Det blåa vattnet där ute? Det var rött. Den vita stranden? Det tog månader för tidvattnet att tvätta bort blodet”, säger Pellen. Det var åratal sen. Folk har fortfarande inte börjat komma tillbaka. Kanske kommer de aldrig att göra det.”

<br/><br/>Han rätar till en av skyltarna. ”En strand där man inte kan bada. Kan inte säga att jag klandrar dem.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_29_Tidehunter_LocHeroName"		"Tidehunter"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_2_Axe_LocFieldNotes"		"Av alla hjältar som någonsin satt en fot på det jordliga planet skulle <span class='strikethrough'>ytterst få</span>   <span class='strikethrough'>nästan ingen</span>   verkligen ingen alls någonsin kunna jämföras med fantastiska Mogul Khan eller <span class='strikethrough'>Axe  mäktiga Axe</span> fantastiska, mäktiga Axe, som han är allmänt känd som. Efter att ha bevittnat hans <span class='strikethrough'>brutalitet</span> artisteri på nära håll kan jag utan tvekan säga att han är <span class='strikethrough'>bland de modigaste</span> absolut utan tvekan den modigaste kämpen som dessa trakter har skådat. 

<br/><br/>Röda dimmans general, den allra bästa oglodin, är lika <span class='strikethrough'>oförskräckt av döden</span>  <span class='strikethrough'>oförskräckt av döden, vilket innebär att han inte skräms av den</span>  stilig som han är livsfarlig.

<br/><br/>Han är också anmärkningsvärt praktisk när det gäller det arv han lämnar efter sig. Faktum är att det inte skulle vara fel att påstå att jag inte känner mig helt ouppmuntrad att skriva ner hans otaliga dygder.

<br/><br/>Mogulen säger att han gillade den sista meningen om hans otaliga dygder. Han vill också att jag ska påpeka att han inte tvingar mig att skriva ner allt han säger om hur fantastisk han är.

<br/><br/>Men han är faktiskt väldigt fantastisk. Och det kommer från mig. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_2_Axe_LocHeroName"		"Axe"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_30_WitchDoctor_LocFieldNotes"		"”Behöver du helas? Kanske en trevlig förbannelse till din föredetta?”

<br/><br/>Häxdoktorn Zharvakko stökade runt i sin hydda, den största i hans by i Perfectura Islands djungel. De förfallna hyllorna var belamrade med en blandning av vävt krimskrams, döda ödlor och diverse skallar. Så många skallar.

<br/><br/>”Va du än behöver, så har du kommit till rätt doktor”, sa han med en oväntad munterhet.

<br/><br/>Hans uppsyn mörknade när jag förklarade att jag varken behövde helande eller förbannelser, men ljusnade igen när jag sa att jag var villig att betala honom – för att få höra hans historia, inte köpa hans trolldrycker.

<br/><br/>”Du vill höra min historia? Hur lång tid har du? skrockade han. ”Min historia är bäst.”

<br/><br/>”När jag va en liten grabb för många år sen va jag trasig, ful. Men gudarna, de va barmhärtiga. De gav mig krafter. Å jag fixade mej själv.”

<br/><br/>Han sträckte på sig så mycket som möjligt, vilket betydde att han fortsatt var kutryggad och ojämn. Han sträckte ut armarna brett och tog med stolthet ett djupt andetag, som välte en hög med benknotor.

<br/><br/>”Och nu ... inte illa pinkat, va?”

<br/><br/>En skalle rullade mot mina fötter och jag hade varken hjärta eller mod till att göra något annat än att hålla med."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_30_WitchDoctor_LocHeroName"		"Witch Doctor"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_31_Lich_LocFieldNotes"		"Jag förstår liksom inte hur en bottenlös grop kan existera. Jag kommer på exakt fem möjliga sätt.

<br/><br/>Ett: Gropen är en tunnel som går rakt genom planeten. Två: Det är en portal till ett oändligt tomrum. Tre: En port till glömska. Fyra: En tidsmässig utvidgning som saktar ner fallet till evig snigelfart. Fem: Något helt annat.

<br/><br/>Fyll en grop med vatten så får du en damm. Gör den bottenlös så får du en svart damm. Ingen har studerat den närmare, om än ofrivilligt, än Lich. En gång i tiden var han Ethreain, en frostmagiker och tyrann som blev störtad. Och så kastades han ner i gropen. Ett helt år gick åt till att falla, och otaliga fler satt han fast på en ojämn klippformation – gott om tid till att grubbla.

<br/><br/>Jag frågade honom om dammen verkligen var bottenlös. Han flinade. Med en läpplös skalle till ansikte hade han inte mycket till val. Ändå var det oroande. 

<br/><br/>”Det var en som frågade mig om det en gång. Anhil? Nyfiken i en strut. För nyfiken.” Hans röst lät förtjust när han lutade sig närmare. ”Jag gillar verkligen smaken av oförsiktiga geomantiker.”

<br/><br/>Glöm den svarta dammen. Det är tydligt nog att Lichs fördärv är bottenlöst. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_31_Lich_LocHeroName"		"Lich"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_32_Riki_LocFieldNotes"		"Sloms gator var dimmiga och det svaga ljuset från gatlyktorna lämnade mycket av marken i skugga. Inte för att jag hade märkt av honom ens om det vore dagsljus. Han presenterade sig med ett knivblad mot min strupe.

<br/><br/>”Varför frågar du om mig?” väste Riki. ”Fort. Jag har inte hela dagen på mig att bestämma om du får leva eller ej.”

<br/><br/>Jag hade hört att armén som hade mördat hans kungliga familj hade bosatt sig i Slom. När jag kom fram för att tala med dem hade de få som inte hade blivit överfallna och dödade flytt. Jag talade långsamt – tack vare stålet mot strupen fick jag röra stämbanden ytterst försiktigt – och frågade kidnapparen om hämnden hade släckt hans törst.

<br/><br/>”Hämnd?” sa han uppriktigt förvånad. ”Vilken hämnd? Jag hyste ingen större kärlek till min familj. Inte heller hade jag anspråk på tronen.

<br/><br/>”Jag dödade inte deras mördare för hämndens skull.” ”Jag dödade dem för att jag kunde göra det.”

<br/><br/>Och med det var han borta. Förutom mitt bultande hjärta fanns det inga tecken på att han alls hade varit där."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_32_Riki_LocHeroName"		"Riki"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_33_Enigma_LocFieldNotes"		"Berättelserna om vem eller vad Enigma är varierar: en förbannad alkemist, ett levande svart hål eller avgrunden personifierad. Jag var inte särskilt sugen på att möta någon av varianterna.

<br/><br/>Min bästa ledtråd var en dagbok av Jovat Kazran som jag hade fått av sonen till en alkemist som hade blivit galen.

<br/><br/>”Blir gärna av med den”, sade han, nästan ursäktande. ”Jag föreslår att du inte läser den.”

<br/><br/>Trots hans varning gav jag det ett försök. Jag ska erkänna att jag inte hängde med i boken. Den bestod mest av obskyra tankar om mörk magi. Det hjälpte inte att den sista sidan saknades. Jag letade rätt på en expert i frågan för att förklara det hela, och det ledde mig till jakten på ännu en alkemist, vid namn Cedric.

<br/><br/>Jag hittade hans labb på en vind som öppnade sig mot stjärnorna. Böcker och flaskor låg utspridda överallt. Mystiska cirklar var ritade med röd krita på stengolvet, omgärdade med stearinljusstumpar. Men Cedric var borta sedan länge.

<br/><br/>Återvändsgränd, uppdraget slutfört. Det borde ha varit en lättnad. Istället kände jag ett kraftigt obehag. En bok som lovar odödlighet där den sista sidan saknas. Jag misstänkte att jag inte skulle vara den sista personen som ville hitta den. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_33_Enigma_LocHeroName"		"Enigma"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_34_Tinker_LocFieldNotes"		"Till och med efter år utav försummelse – det droppar en vätska från grottväggarna som vid en närmare inspektion antagligen inte är vatten – så var Violetta arkiven fortfarande prydligare än det genomsnittliga keenskjulet. Jag hade förutsett, och lyckats ta mig förbi, de vanliga dödsfällorna som keenfolket älskar att lämna efter sig till nyfikna besökare till deras kunskapsbank. Det krävdes lite eftersökningar, men efter att kommit undan kanonbeskjutningen och spjutfällan i en korridor som ledde till ett sidorum (och en spetsgrop), hittade jag till sist Boushs anteckningar gällande vad som ledde till den så kallade Violetta platån-incidenten.

<br/><br/>Jag är ingen ingenjör, men jag hade tillräckligt med kunskap för att i alla fall någorlunda kunna följa Boushs nedkrafsade ord. Hans arbete sträckte sig så mycket längre än någon annan keen som jag hade haft irritationen av att känna. Boush hade bemästrat självaste ljuset, och använde perplexa metalrör och sfärer för att förvränga det efter sin vilja.

<br/><br/>Tonen i anteckningarna övergick från ekstatisk till panikartad när Boush oundvikligen förlorade kontrollen över en ny leksak som var avsedd att skapa en interdimensionell försvarssköld. Ljuset vek sig över sig själv, igen, och igen, tills – som en fjäder på gränsen till att brista – det på ett våldsamt sätt hoppade tillbaka på plats och slet upp ett hål mellan vår värld och en annan mörkare värld.

<br/><br/>Det avslutade den näst sista rapporten i arkiven. Jag öppnade den sista och hittade endast en anteckning: Interdimensionell försvarssköld: andra försöket ...”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_34_Tinker_LocHeroName"		"Tinker"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_35_Sniper_LocFieldNotes"		"Kardel vägrade att ge mig en intervju om jag inte lekte en fånig lek med potentiell självmordsrisk med honom. Jag tog 100 steg från honom och höll upp ett pappersark från min anteckningsbok med ett grovt tecknat ansikte på. Innan jag hann blinka svischade ett skott förbi ovanför mig som lämnade ett hål i mitten av målet.

<br/><br/>”Backa 100 steg till”, ropade han. Jag slet ut en sida till och backade ytterligare. Återigen for skottet rakt igenom.

<br/><br/>”Gå ännu längre.” Jag gjorde det. ”Nej, ännu längre.” Jag kunde knappt se honom längre, för att inte tala om höra honom. Återigen var skottet perfekt.

<br/><br/>När vi sedan pratade över en öl erkände Kardel att han kämpade med att vara en keen som misstroddes till och med av andra keen på grund av en absurd profetia. De flesta kändes bara vid honom när de hade en tung pengapung och ville ha någon mördad. Med mig av alla folk hade Kardel fått en kort lindring från ensamheten. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_35_Sniper_LocHeroName"		"Sniper"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_36_Necrophos_LocFieldNotes"		"Ett tjockt täcke av förruttnelse omslöt den lilla byn Brylswood likt en liksvepning. Jag andades genom ett tjockt tygstycke och vandrade genom de tysta gatorna, letandes efter någon som kunde berätta om den fallna munken Rotund'jere.

<br/><br/>Han hade tydligen varit här nyligen. Så mycket framgick av de uppsvällda liken som låg utspridda på gatorna. Liken var täckta av svarta bölder, varav vissa hade spruckit och släppt ut en illaluktande vätska, som inte tycktes vilja torka helt, på marken.

<br/><br/>Några hade hostat upp vad jag antar var blod. Andra hann barmhärtigt nog dö innan sjukdomen hade nått lungorna.

<br/><br/>Jag hoppades att den tid som hade gått sedan Rotund'jere besökte Brylswood var tillräcklig för att pesten skulle ha skingrats. Jag rörde ändå ingenting förrän jag hade lämnat platsen.

<br/><br/>Det har gått ett dygn sedan dess, och varje kittling i halsen gör mig fortfarande panikslagen. Jag hoppas och ber att om Necrophos sjukdom skulle ta mig, hade den redan gjort det."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_36_Necrophos_LocHeroName"		"Necrophos"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_37_Warlock_LocFieldNotes"		"”Han är inte välkommen här\", muttrade Umboldt Tarnath, dekanen på Ultimyrakademin.

<br/><br/>Dekanen stegade fram och tillbaka i sitt storslagna kontor som även utgjorde ett praktfullt bibliotek (och ett laboratorium), medan han klagade över Demnok Lannik, även känd som Warlock.

<br/><br/>Lannik hade skapat sig ett namn som chefskurator och förvärvsansvarig för Ultimyr. Hans erkännande växte när han uppvisade en enastående talang för den magiska konsten.

<br/><br/>Tyvärr uppvisade han också en ohälsosam förkärlek för smicker och en närmare manisk besatthet gällande att behärska mystiska krafter. Han nöjde sig inte med vanlig trolldom, utan sökte sig till obskyra och farliga ritualer. Hans mani tog över och drev honom längs allt mörkare vägval.

<br/><br/>”Till slut täljde han en stav av fruktansträ som han använde till att frammana en demon, vilket är <i>oerhört</i> förbjudet på skolans område”, sa Tarnath.

<br/><br/>Nu sägs det att Lannik skriver en egen svartkonstbok, som Tarnath tror innehåller förbjudna trollformler och ondskefulla besvärjelser.

<br/><br/>”Det är att gå för långt för Ultimyr”, väste dekanen. ”Så nej, han är inte välkommen här längre. Och en dag kommer någon att ha mod nog att berätta det för honom.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_37_Warlock_LocHeroName"		"Warlock"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_38_Beastmaster_LocFieldNotes"		"I den sönderfallna huvudstaden Slom hävdar en stalldräng självsäkert att Karroch en gång bedövade ett vildsvin. Inte med en hammare, utan med ett perfekt svar. 

<br/><br/>”Svinet tjöt åt honom. Han grymtade tillbaka. Svinet blev mållöst.”

<br/><br/>Nu kallas han Beastmaster men gillar inte titeln något vidare. Jag frågade vilket namn han föredrar. Han grymtade: ”Beastfriend.”

<br/><br/>Karroch växte upp bland det kungliga menageriets djur: lejon, apor och fler exotiska arter. (”Jag brukade reda upp här”, berättar stalldrängen. ”Har du sett griffondynga nån gång? Inte riktigt vad man hade förväntat sig.”)

<br/><br/>Ett av djuren talade – inte högt, utan från sinne till sinne – och bad om att bli utsläppt. Kungen skrattade och slog det blodigt. Karroch gjorde sitt bästa för att läka såren. Han knöt an till djuret när han desperat försökte rädda livet på det.

<br/><br/>Natten då djuret slutligen dog, sjöng det en dödssång som ekade längs menageriets väggar. Därefter hördes ljudet av en ensam själ som tyst satt och grät. Därefter ingenting. Och därefter ljudet av ett hundratal burar som öppnades, långsamt, metodiskt, en i taget. 

<br/><br/>Kungen hittades sargad nästa morgon, av hovar och näbbar, tänder och klor. Ingen vet vad det sista han fick höra var. Men av ansiktsuttrycket att döma var det inte något trevligt. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_38_Beastmaster_LocHeroName"		"Beastmaster"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_39_QueenofPain_LocFieldNotes"		"Uldamine, en självutnämnd historiker om den fallna staden Elze vars böcker var ovanligt populära, tittade upp från den kaotiska röran av sidor hon bläddrade igenom. Hon gav mig ett kallt leende.

<br/><br/>I hennes röriga bibliotek fanns otaliga böcker, av vilka hon själv hade skrivit flertalet. Några av omslagen antydde att de inte var rent historiska.

<br/><br/>”Vill du veta mer om Akasha”, sa hon kort. ”Dra fram en stol.”

<br/><br/>Jag satte mig ner medan hon berättade berättelsen om Akasha, smärtans drottning. Den siste kungen av Elze hade beordrat sina demonologer att kalla fram en varelse hängiven åt att orsaka lidande.

<br/><br/>Elzes medborgare var ett fromt folk. De upprördes av tanken på att en varelse skulle framkallas för att tortera fångar. När de fick veta att Akasha faktiskt hade kallats för att tortera kungen i hans kammare blev de bestörta.

<br/><br/>”Hans ylande kunde höras över hela Elze”, sa hon med hettande kinder. ”Jag har skrivit allt om det i en av mina böcker ... låt mig hitta den.”

<br/><br/>Medan hon letade nämnde hon att folket i Elze hade störtat kungen på grund av hans ... aptit. Det befriade Akasha från hans makt, och nu sprider hon sin plåga överallt.

<br/><br/>”Jag skriver en bok om det nu”, sa hon. ”Den kommer att sälja som smör i solsken.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_39_QueenofPain_LocHeroName"		"Queen of Pain"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_3_Bane_LocFieldNotes"		"Katedralen i Nyctasha var anmärkningsvärt ljus och fin, särskilt med tanke på att den var inhuggen djupt under ytan på Skälvande ön. Tack vare mystisk magi hölls den dold för oönskade ögon.

<br/><br/>Facklor lyste upp vägen med några meters mellanrum, och väggarna var vitmålade för att reflektera ljuset.

<br/><br/>”Väggarna var en gång svarta och karmosinröda”, viskade en av Nyctashas prästinnor. ”På den tiden trodde man att rädsla helt enkelt var en känsla, ett sinnestillstånd.”

<br/><br/>Det var överraskande att höra det budskapet från en av lärjungarna till rädslans gudinna. Men även om Nyctasha bidrog till skräck och rädsla, fann hon inget nöje i det.

<br/><br/>”Hon utstrålade helt enkelt sin egen rädsla till den dödliga världen”, förklarade prästinnan högtidligt. ”Men den rädslan var kontrollerad. Den hade en funktion att fylla. Den var aldrig grym.”

<br/><br/>Aldrig grym, inte förrän Bane föddes i gudinnans mardrömmar – ett förkroppsligande av rädsla så enorm att Nyctasha tvingades separera den från sinnet för att inte bli galen. Hon har inte sovit sedan dess.

<br/><br/>”Det var då rädslan utvecklades”, rös prästinnan. ”Det var då den blev elementär.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_3_Bane_LocHeroName"		"Bane"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_40_Venomancer_LocFieldNotes"		"Jag satt med benen i kors framför hövding Ocot av Yomoco i det fuktiga, gröna dunklet i syradjungeln på Jidi-ön, och en ung man i en fjäderbeklädd mantel ansträngde sig för att överföra den gamle jägarens ord till mitt tungomål.

<br/><br/>”Förut”, sa ynglingen, ”Aktoks folk gjorde räd här. Tog söner, tog döttrar. Till offer. För att väcka ormgud.”

<br/><br/>Hövdingen spottade i mossan. ”Ond gud. Sluka värld.\"

<br/><br/>”Men nu”, fortsatte ynglingen gestikulerande, ”många månar, ingen räd. Vi gå titta. Titta från träd.” Han sneglade på sin hövding som nickade. ”De borta. Hela by. Ben på marken, hyddor trasiga.\"

<br/><br/>Jag frågade om det inte var en lättnad. Ynglingen översatte mina ord, och den gamle gav ifrån sig ett dystert, skällande skratt.

<br/><br/>”Du förstår inte”, översatte ynglingen i en lägre ton. ”De misslyckas inte. De väcka Aktok. Vi se han krypa från marken. Grönt skinn. Blommor på rygg. Stora, vassa tänder. Droppa gift.”

<br/><br/>Hövdingen lutade sig närmare, med tänder svarta av betel, kraxande på sitt eget språk. Ynglingen svalde innan han vidarebefordrade orden.

<br/><br/>”Han slingra iväg. Vi hoppas han inte komma tillbaka. Men nu, Aktos lever.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_40_Venomancer_LocHeroName"		"Venomancer"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_41_FacelessVoid_LocFieldNotes"		"Med tanke på hur lite vi vet om det avlägsna Claszureme, bestämde jag mig att studera Faceless Void på säkert avstånd. Men det är såklart svårt att avgöra vad som är ett säkert avstånd om den du ska studera kallas för Faceless Void eller Darkterror.

<br/><br/>Som tur var, eller oturligt nog, hade jag inte något att säga till om. Jag spårade honom under Fellstrathdjungelns täta trädkronstak i ... en dag? Fem dagar? Svårt att avgöra. Men varje gång jag fick en skymt av hans hemska gestalt blev mina fötter blytunga, vilket saktade ner min fart och han kunde fortsätta ostört.

<br/><br/>Ibland kom jag nära nog för att få en någorlunda titt på honom, men då tycktes han direkt dubbelt så långt ifrån som han var för en sekund sedan.

<br/><br/>Jag blev som fastfrusen då han kom fram för att nosa. Det verkar som att han inte ser mig som något hot, prisa gudarna. Han bara lade huvudet på sned, tittade på mig uppifrån och ner med sitt ögonlösa, ansiktslösa ansikte och traskade iväg. Jag stirrade paralyserat på honom.

<br/><br/>Efter det bestämde jag mig för sluta följa efter honom. Darkterror är antagligen ett sådant mysterium som det är bäst att lämna olöst."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_41_FacelessVoid_LocHeroName"		"Faceless Void"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_42_WraithKing_LocFieldNotes"		"Aldric Bramblethorn bläddrar igenom sidorna i en massiv bok i Qaldins välvda bibliotek och hittar äntligen det han letar efter.

<br/><br/>”Där!”, säger han kacklande och pekar. ”Är det inte makabert?”

<br/><br/>Prentiss, en historiker väl insatt i historien om legendariska kung Ostarion, har på en sida hittat en teckning av en borg byggd av benknotor. Döskallar i cirklar sitter högst upp på pelare av vadben. Slottets storlek antyder att tiotusentals individer stod för byggnadsmaterialet, och antagligen inte frivilligt.

<br/><br/>”Ostarion ville ha herraväldet. Inte bara det, han ville ha herraväldet i all evighet”, säger Bramblethorn. Ambitiös kille, det där. ”Slottet fungerade som både fäste och varning.”

<br/><br/>Så kungen utförde en förbjuden ritual. Med hjälp av själarna från både fiender och undersåtar förankrade han sig till denna värld för alltid, inte som människa, utan som vålnad.

<br/><br/>”Han är inte direkt vid liv, men han är levande nog ... i alla fall för sina egna syften”, säger Bramblethorn. ”Hans kungarike må ha fallit, men han är fortfarande där ute, och han kräver trohet eller död. Eller, allt som oftast, både och.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_42_WraithKing_LocHeroName"		"Wraith King"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_43_DeathProphet_LocFieldNotes"		"”Far var bland en av de sista att bli spådd av Krobelus”, kraxade den gamla hertiginnan i sitt utsmyckade solrum. En ung hjälpreda hällde upp te åt henne medan hon sjönk ihop i stolen.

<br/><br/>Krobelus var spåkvinna till de mycket förmögna. Hon besatt förmågan att se bortom slöjan som skiljer liv och död, glimtar som gav henne antydningar om framtiden. 

<br/><br/>”Hon berättade för far om ett mörker som helt skulle ta över honom inom två år”, sa hertiginnan. ”Men han var frisk. Arrogant.” Han frågade spåkvinnan varför hon, om hon nu var så skicklig på att spå andras öden, aldrig hade brytt sig om att spå sig själv.

<br/><br/>Det var tydligen fel fråga att ställa. För det var den fråga som Krobelus aldrig hade kunnat svara på. I åratal hade hon hånat döden och sålt slöjans hemligheter till högstbjudande. Men när hon vände blicken inåt blev hon hånad av döden. Det var bara hennes eget öde hon inte kunde se.

<br/><br/>Så istället korsade hon slöjan och offrade sig själv för att avslöja ödets hemligheter. Döden förnekade henne. Hon skickades tillbaka, gång på gång, tunnare och förändrad efter varje återuppväckelse, förnekad sin sista vila. Och ett sista svar.

<br/><br/>”Fars öde gick till slut i uppfyllelse”, väste hertiginnan. ”Krobelus förutsäger nämligen inte längre döden. Hon för med sig den.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_43_DeathProphet_LocHeroName"		"Death Prophet"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_44_PhantomAssassin_LocFieldNotes"		"Jag lät handen glida längs det iskalla stenverket utanför kapellet. Inga sömmar. Intressant. Min eskort, en priorinna i tung krigsskrud, säger att det är förbjudet att prata med Mortred — med någon av de beslöjade systrarna. Hon antyder att det var för mitt eget bästa som jag avvisades. Hon kunde inte säga vad Mortred skulle göra med mig om jag stannade.

<br/><br/>Perfekt. Två månader av att följa spår, sålla bland rykten, prata med hänsynslösa ledare för lönnmördargillen (som inte är särskilt tillmötesgående), och det enda jag kan göra är att ge upp eller bli mördad. Jag säger till priorinnan att jag är redo att ta risken.

<br/><br/>Plötsligt blir den krigsskrudade priorinnan suddig. Från den vibrerande silhuetten stiger den beslöjade systern jag sökte efter fram. 

<br/><br/>Jag hoppar ändå till.

<br/><br/>”Dödens omen vilar inte på dig”, försäkrar hon mig. 

<br/><br/>”Det är bra att veta”, säger jag med ett ansträngt leende. 

<br/><br/>”Nu ... kan du ställa en fråga.”

<br/><br/>Så jag frågar om hennes bakgrund. 

<br/><br/>Hon togs av ordern från ett köpmanshem i Tares som hon knappt minns, och hennes barndom bestod av vapenträning, meditation och reparation utan slut. Hon hoppar över initieringsritualerna, men med skymten av ett leende medger hon att hon var den yngsta att någonsin ta på sig slöjan, blott 12 år. 

<br/><br/>Den första hon någonsin dödade? Det är en hemlighet mellan henne och liket. Den andra? Uppkomlingskungen i Whitecap. Aldrig hört talas om honom? Inte förvånad. 

<br/><br/>Innan jag kunde försöka få en uppföljning är gamla krigsskruden tillbaka. Suck.

<br/><br/>Borde ha förväntat mig det. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_44_PhantomAssassin_LocHeroName"		"Phantom Assassin"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_44_PhantomAssassin_LocPersonaFieldNotes"		"Gränden luktade bränd lampolja och saffran, en doft som dröjde kvar i näsborrarna. Blod fläckade fortfarande kullerstenarna, men köpmannens kropp hade tagits bort av Revtels väktare, raderad som en post i bokföringen.

<br/><br/>Ett kallt blad pressade mot min hals. ”Vem gjorde det här?” sa en befallande röst – låg, brådskande, ointresserad av småprat.

<br/><br/>Jag blinkade. ”Jag ... kan bara tala om vad jag kommit fram till.” Jag pekade på blodet, på avståndet, på de snygga bågarna. ”Tveeggad klinga. Ett vittne såg en beslöjad figur. Och allt inom loppet av en timme.”

<br/><br/>Bladet drogs tillbaka. En mager figur steg fram ur skuggorna. Hans ögon flackade över mitt ansikte. En knappt märkbar nick. ”Då kan hon inte ha kommit långt.”

<br/><br/>Jag andades ut – och innan andetaget tog slut var han borta. Inga fotspår, inget rassel, bara tyngden av hans frånvaro och känslan av att vilka beräkningar som än hade fört honom hit skulle spåra mönstret vidare, och mer blod skulle spillas. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_45_Pugna_LocFieldNotes"		"Klostret låg i ruiner, med förkolnade balkar likt klor mot skyn. Jag vandrade bland askan och skrev observationer i min anteckningsbok.

<br/><br/>Ett hånskratt stoppade mig mitt i en mening. Jag tittade upp och såg en skelettuppenbarelse, insvept i en grön låga, sparsamt klädd i kungliga kläder, ögon som glittrade av busig grymhet.

<br/><br/>Paniken slog till. ”Jag ... du måste vara ...”

<br/><br/>Vålnaden ryckte till sig anteckningsboken och bläddrade igenom klottret och marginalanteckningarna med fascination, likt när ett barn drar vingarna av en fluga. Sidorna prasslade tills han hittade det han letade efter om närliggande byar och lokalhistorian som hade lett mig till hit i jakt på Pugna. Nu när jag väl hade hittat honom ångrade jag att jag någonsin hade kommit och letat.

<br/><br/>Pugnas flin tycktes bli bredare. Med en nyckfull rörelse brände han sidorna om sitt tillhåll i ett stänk av smaragdgrön helveteseld. Han kastade nonchalant bort boken och tog från mig fjäderpennan som jag hade i handen. ”Min!” skrockade han. Och sedan var han borta.

<br/><br/>Jag plockade upp resterna av anteckningsboken och lutade mig mot en bränd vägg. Jag plockade upp en bit kol och började skriva igen. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_45_Pugna_LocHeroName"		"Pugna"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_46_TemplarAssassin_LocFieldNotes"		"En uppjagad helare vinkar skyndsamt in mig till ett överdådigt utsmyckat hospicerum.

<br/><br/>”Hans hälsa håller på att försämras”, säger han viskande. ”Ingen tid att dra fötterna efter sig.” 

<br/><br/>Mitt rykte om att jag drar fötterna efter mig tycks ha föregått mig ännu en gång.

<br/><br/>Hertigen av Uhatu ligger uppallad på tisteldunskuddar i en himmelsäng. Med en skarp blick ber han om att få berätta sin historia.

<br/><br/>En omättlig aptit på det mystiska hade lett honom till ett mästerkodex som enligt utsago avslöjade den dolda dörren till all kunskap. Tyvärr hade ryktet om hans strävan efter kunskap dragit till sig fel slags uppmärksamhet. Han var halvvägs igenom en besvärjelse skapad för att låsa upp universums hemligheter när Lanayas psioniska klinga trummade mot hans tinning. Hennes mästare hade beordrat att han skulle tas om hand, men hon erbjöd en kompromiss i utbyte mot den kunskap han erhöll.

<br/><br/>Tillräckligt av hans sinne måste suddas ut för att han skulle kvalificeras som död, men han skulle göras till ett exempel genom att vakna en gång om dagen för att dela sin historia. Hennes klinga gled in i hans sinne. Resten av hans livs kunskap erhållen utanför den tragiska berättelsen gled in i Lanayas.

<br/><br/>Hertigens ögon tappar fokus. Han skjunker bakåt. Han andas, men är annars stilla.

<br/><br/>Åtminstone har han en bekväm säng. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_46_TemplarAssassin_LocHeroName"		"Templar Assassin"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_47_Viper_LocFieldNotes"		"Ett svagt duggregn gör sitt bästa för att försöka hela trädgränsens rykande lämningar. <i>Dripp-fräs, dropp-fräs</i> hörs varje gång en droppe landar på en glödande grön stubbe från en tusen år gammal knotig al.  

<br/><br/>Min guide Arrol sträcker fram ett kopparmynt och slänger det i den smältande sörjan. Det försvinner omedelbart i ett moln av giftig gas.

<br/><br/>”Jag sa ju att det där är otäcka grejer”, kacklar han. Jag visslar i förfärad bävan. Det jag ser är resultatet av den senaste syraattacken från en olycklig netherdrake vid namn Viper.

<br/><br/>Skogens invånare, från dem som lever nära trädgränsen till dem som är djupt dolda i dess mörkaste, ännu inte kartlagda tunnland, hade samlat sina resurser och anlitat skogsväktare till att döda netherdraken. Viper hade, både rätt obevekligt och våldsamt, krävt att bli dyrkad av skogsfolket. Än så länge hade inte skogsväktarna varit till någon större hjälp för att hålla dess attacker stången. Pilar och svärdshugg är inte särskilt produktiva mot en best vars utandningar smälter både pilbågar och svärd.

<br/><br/>Jag frågar om de har provat att dyrka den än. För detta får jag en blick från Arrol som jag misstar som att han inte hörde mig. Så jag frågar igen och den här gången får jag en blick som säger att han hörde mig den första gången. Duggregnet övergår tack och lov till regn och vi springer mot det lilla skydd som återstår i den pyrande skogen. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_47_Viper_LocHeroName"		"Viper"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_48_Luna_LocFieldNotes"		"”Så du har redan träffat Nova”, säger den hjälmklädda krigaren när hon kliver ut ur Nattsilverskogen med sina vapen glänsande i det rödfärgade månskenet.

<br/><br/>Det har jag. Den massiva katten har mig tryckt mot ett träd. Jag skulle tro att den hade kunnat svälja mig i två tuggor. Tre om den ville njuta av smaken.

<br/><br/>”Ange ditt ärende och var sanningsenlig,” varnar Luna. ”Gudinnan berättar för oss om du försöker luras.”

<br/><br/>Jag försöker ta ett andetag med en tass i städstorlek på bröstet. Jag flämtar fram en förklaring om att jag är här för att höra hennes berättelse. Månens sken skiftar från rödaktigt till silver och lyckligtvis tappar katten intresset för mig och tassar iväg. Men inte <i>särskilt</i> långt iväg.

<br/><br/>Luna säger att hon var en gång en stor krigare vars armé hade förintats. Hon vandrade omkring planlöst, på gränsen till döden och driven till galenskap av hunger, när mångudinnan Selemene skickade Nova för att testa henne. Uppenbarligen hade hon klarat testet.

<br/><br/>”När jag strider nu är det i hennes tjänst”, säger hon med vördnad. ”När jag spiller blod är det för henne.”

<br/><br/>Med detta hoppade hon på Novas rygg och de försvann tillsammans med ett språng. Selemene hade räddat henne från svält. Från galenskap var jag dock inte så säker."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_48_Luna_LocHeroName"		"Luna"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_49_DragonKnight_LocFieldNotes"		"Sir Davion den tappre. Sir Davion den vise. Sir Davion den ädle. Det måste vara jobbigt att som riddare bli så beundrad vart man än går. Davion solade sig aldrig i uppmärksamheten, men jag lade märke till ett litet leende när töserna i trakten armbågade varandra för att få en glimt av hjälten.

<br/><br/>Det fanns ett namn som han inte klarade av: Sir Davion, drakdräparen. Var inte det lite komiskt? Var han inte mest känd för att ha dödat den ökända draken Slyrak? Stämmer det inte att han bar sina fienders fjäll?

<br/><br/>Jag hade sett oäkta blygsamhet förr, så jag frågade honom rakt ut när hans följe gav sig av mot Hauptstadt. För första gången såg jag mer än bara honom i hans ögon. När han dödade Slyrak var det inte nog med att han absorberade en enorm drakonisk kraft – stackaren hade också lyckats absorbera lite opraktisk <i>empati</i> för sin största fiende. (Opraktiskt om man är en berömd drakdräpare, alltså.)

<br/><br/>Betyder det då att han har slutat dräpa drakar? Inte nödvändigtvis. Slyrak var ju inte direkt vän med <i>alla</i> i hela wyrmlingsläktet. Det sägs att han ansåg många av dem vara outhärdliga och att det fortfarande är mycket som är ouppgjort. Så kanske har de helt enkelt en överenskommelse. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_49_DragonKnight_LocHeroName"		"Dragon Knight"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_4_Bloodseeker_LocFieldNotes"		"Som talesättet lyder: ”Dit Iczoxtotec går, följer Strygwyr hack i häl.” 

<br/><br/>Naturligtvis är det bara de andra benjägarna som kallar honom Strygwyr. Hans fiender brukar kalla honom Bloodseeker. Och hans vänner? Det finns det inte många av.

<br/><br/>Hur som helst, jag följer den mäktiga fågeln Iczoxtotec, som svävar mot en grupp oglodi på väg att bli slaktade av Bloodseeker. Det här är min enda chans till att få till ett möte. Eller åtminstone ett halvt möte.

<br/><br/>Jag har precis kommit ikapp när han klyver en eftersläntrare i två prydliga, förvånansvärt identiska högar. Hans magiska rustning suger bort varenda bloddroppe. Jag sväljer. ”Har du alltid varit, öh, sån här?”

<br/><br/>Han lägger äntligen märke till mig. Och till min förvåning svarar han.

<br/><br/>”De flådda kräver blodoffer”, flämtar han. ”Jag måste hitta blod att offra, annars hämtar de blod från mitt folk.”

<br/><br/>Jag backar undan. Man behöver inte själv vara blodtörstig för att kunna veta när andra är det. Som tur är får han just då syn på fler soldater som är på väg tillbaka till lägret. Tur för mig. VÄLDIG otur för oglodifolket.

<br/><br/>Jag smiter undan när han klyver sig igenom dem. Det här är nog min sista chans. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_4_Bloodseeker_LocHeroName"		"Bloodseeker"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_50_Dazzle_LocFieldNotes"		"”Jag är inget monster”, försäkrade Dazzle mig.

<br/><br/>När jag hann ikapp honom satt han hopkurad över en döende hjort i en skuggig skog en mil från Mistwoodbergen.

<br/><br/>”Folk säger att Nothlriket fördärvade mig. Men allt det gjorde var att visa mig min sanna form”, fnös han indignerat.

<br/><br/>Dazzle var bara barnet när han utförde den förrädiska ritualen som tog honom till riket. Dezunordens råd, som övervakade ritualen, hade bett honom att stanna hemma. Han var för ung, för oerfaren. Ändå insisterade han på att han var redo, så de tillät det. Rådet var i full gång med att trösta Dazzles mor efter hans uppenbara död – när han helt plötsligt till deras förvåning återvände.

<br/><br/>”Skulle ett monster göra så här?”

<br/><br/>Med det sköts en laxfärgad ljusblixt ut ur hans hand som träffade hjorten. Genast reste den sig upp och skakade på huvudet, som om den höll på att skaka av sig en mardröm.

<br/><br/>Jag antar att historierna inte stämde, tänkte jag, tills han fnissade och släppte lös en vit blixt från sin andra hand som träffade hjorten igen. Kanske stämde historierna trots allt."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_50_Dazzle_LocHeroName"		"Dazzle"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_51_Clockwerk_LocFieldNotes"		"Rattletrap upprepade ”Låt bli” varje gång jag bestämde mig för att inspektera ett av hans skräckinjagande verktyg i hans läskiga verkstad närmare. Jag sa att jag hade för avsikt att låta bli. Man är väl ingen dåre. Men jag förstod också att hans varningar var en form av skrytsamhet insvept i oro.

<br/><br/>Visserligen är självsäkerheten välförtjänt. Och baserat på antalet människor som blivit lemlästade tack vare Rattletrap, var hans råd berättigat. När jag frågade om fläckarna på och runt uppfinningarna var blod eller rost, nickade han bara och log, som om jag hade dragit ett internskämt. Jag insåg att vissa testpersoner kanske inte hade fått samma varning som jag.

<br/><br/>Nej, Rattletrap stördes faktiskt inte av att oskyldiga människor blev upphackade i hans verkstad, men han var medveten om att det inte alltid hjälpte keenfolkets redan bräckliga rykte.

<br/><br/>”Det sista jag behöver är ett gäng bybor som dyker upp med facklor och högafflar”, muttrade han. ”Att flytta på allt det här är ett riktigt skitgöra.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_51_Clockwerk_LocHeroName"		"Clockwerk"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_52_Leshrac_LocFieldNotes"		"Det sägs att sann visdom är att veta att man inte vet någonting. Så vad säger man när man vet för mycket?

<br/><br/>Enligt legenden har den före detta filosofen Leshrac fått den förbannelsen. I ett försök att avslöja naturens hemligheter råkade han titta in i de kronoptiska kristallerna – hemsökta stenar som sägs ge en glimt av hela skapelsens hjärta.

<br/><br/>Det han såg var så onaturligt att det delade hans sinne i två. Nu växlar hans medvetande mellan två olika världar, båda rätt igenom onda och skoningslösa 
<br/><br/>Nuförtiden kallas han ibland för den plågade själen. Det kanske låter lite dramatiskt, men de som mött honom och hunnit berätta historien säger att det inte är ett överdrivet sensationellt smeknamn. Faktum är att det snarare liknar en diagnos.

<br/><br/>Enligt historien drev lärdomarna honom inte till vansinne – de gjorde honom ELAK. Om han skulle tvingas veta de bittra sanningar som hade förgiftat sinnet, resonerade han, var det inte mer än rättvist att andra fick dela smärtan. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_52_Leshrac_LocHeroName"		"Leshrac"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_53_NaturesProphet_LocFieldNotes"		"Det går inte att missa alla skyltar när man går in i Mangelträskogen.

<br/><br/>”Han vill inte att du lämnar något kvar”, stod det på en. ”Han vill inte att du hugger ner någonting”, stod det på en annan. ”Han vill inte att du plockar dig något att äta”, stod det på en tredje.

<br/><br/>Skyltarna uppmanade inte besökare att hålla sig borta, utan de uppmanade folk att hålla sig för sig själva och inte göra skada i onödan. För sig själva hade varje plakat varit lätt att avfärda som någon byäldste som skyddade sin mark. Men vi var i Mangelträskogen, en plats långt ifrån några betydande städer. Den var full av knotiga (och uppriktigt sagt ovälkomnande) lövverk. Bara en dåre skulle trotsa hotet hos de skriftliga vädjandena, och jag är ingen dåre.

<br/><br/>Jag var försiktig när jag gick in i skogen, och föga förvånande hittade jag snart en karavan av dårar. Linor tjockare än mina ben band fast liken till marken. Fingerliknande grenar grep tag i yxorna, nu för alltid inbäddade i det mossbeklädda köttet på halsen. Svamp grodde ur munnarna.

<br/><br/>Jag tog en extra bräda och klottrade hastigt på en fjärde skylt, som jag sedan placerade nära ödeläggelsen: ”Läs skyltarna”. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_53_NaturesProphet_LocHeroName"		"Nature's Prophet"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_54_Lifestealer_LocFieldNotes"		"Drom, slaktaren i Barrowhaven, var en rejäl man med sträng min och tillplattad näsa från alla slagsmål. Ändå verkade han nervös – han kunde inte hålla blicken stilla i den smutsiga cellen.  

<br/><br/>”Devarquefängelsehålorna är sista stoppet för oss som hamnar här”, sa han. ”Jag sitter i cellen när jag hör allt oväsende. Jag kikar ut och vakterna, de liksom slaktar varandra. Fångarna, vi börjar jubla. Rätt åt dem att åka på ett kok stryk. Men sen blev det alldeles tyst. Och då såg jag det.”

<br/><br/>En vakt, som tycktes befinna sig i någon slags trans, hade öppnat dess cell. Han slets itu.

<br/><br/>”Den var lång, men inte nog med det, den var LÅNG. Tänder, och mer tänder. Ben där det skulle ha suttit hud. Ögon sugna på att göra skada”, berättade Drom.

<br/><br/>Nästa morgon kom fängelseprästen för att hålla sin morgonpredikan. Blodbadet fick honom att spy och han menade att det var gudomlig vedergällning.

<br/><br/>”Men gudar som låter den där varelsen få existera är inte värda att be till”, sa Drom med en rysning.

<br/><br/>Prästen tog det som ett tecken. Han erbjöd sig att fria fångarna. Drom ensam förblev.

<br/><br/>”Så länge den där varelsen finns där ute”, sa han, ”stannar jag här inne.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_54_Lifestealer_LocHeroName"		"Lifestealer"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_55_DarkSeer_LocFieldNotes"		"”En match till”, insisterar Ish'Kafel, som ibland kallas Dark Seer.

<br/><br/>Han har precis utmanat mig på en fjärde omgång av något strategispel där vi leder klonade arméer på slagfältet. Jag förlorade de tre första omgångarna så pass snabbt att jag undrar hur han – en stor krigsstrateg – ens kunde glädjas åt det.

<br/><br/>”Krig handlar inte om glädje”, tillrättavisar han mig när jag frågar. ”Och ett skarpt sinne kan upptäcka nya strategier även när man möter en fiende med ett ynkligt sinne.”

<br/><br/>Hmm. Ja ja, det kanske inte handlar om glädje, men spelet verkar åtminstone lugna ner honom. Han börjar öppna upp sig om sin bakgrund medan vi spelar och jag förlorar.

<br/><br/>Barnen från hans hembygd lär sig att bemästra sina kroppar innan de får förmågan att befalla energi, minns Ish'Kafel. Han tränade många kampsporter och vann en världsomfattande stridsfestival vid namn Lekel D'vit (löst översatt: offentligt slagsmål?). Det är därför han sällan slår en fiende fysiskt. ”Skulle inte vara rättvist”, flinar han.

<br/><br/>Dessutom finner han det är mer givande att överträffa sina fiender än att bara slå dem. 

<br/><br/>”Förstår du att du lämnade vänsterflanken obevakad? Det gör styrkorna sårbara”, säger han medan han omflankerar min general med en diagonal tångrörelse på södra kavalleriet som jag helt hade glömt bort fanns till. 

<br/><br/>”En match till.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_55_DarkSeer_LocHeroName"		"Dark Seer"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_56_Clinkz_LocFieldNotes"		"Endast en tjärfylld plats som Hoven kunde frambringa en varelse som Clinkz, och ingen förutom dess invånare älskade honom. Den frodiga skogen, präglad av svarta pölar, påminner om en slumrande gud fångad i någon sorts kosmisk pubertet – ständigt i förändring men aldrig förändrad.

<br/><br/>Det skulle vara lätt att anta att det pågår inbördeskrig, men bortsett från att dina stövlar kan förstöras om du inte är uppmärksam, har Hoven lyckats finna en märklig jämvikt.

<br/><br/>Det som är ironiskt är att Clinkz, genom att försvara jämvikten, nu själv befinner sig mellan liv och död. Berättelser från bortom det här stället handlar om en brinnande demon som njuter av att skjuta vänliga, oskyldiga resenärer i bröstet.

<br/><br/>Jag hade inte förväntat mig något annat och för en gångs skull hade jag fel. Clinkz var ingen demon – han hade dödat en och brändes levande i processen. Begåvad med evigt liv för segern – både en välsignelse och förbannelse med tanke på hans nuvarande, flammande form – är han en sömnlös beskyddare. Elden runt huvudet utgör en varning för dem som vill skada Hoven, och elden är också en ledstjärna av hopp för dem som kallar Hoven sitt hem. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_56_Clinkz_LocHeroName"		"Clinkz"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_57_Omniknight_LocFieldNotes"		"Jag stötte på ett slitet gäng pilgrimer som släpade sig mot Emauracus höga klippor, där Allvetandets präster bor. Vandringen kostade mig flera veckor av mitt liv, ett par rediga sandaler och hälften av tålamodet, men det vore värt varenda blodblåsa om jag fick lite bakgrundsinformation om Purist Thunderwrath, Omniknight.

<br/><br/>Till slut tornade klipporna upp sig: branta, kantiga stenar, med grottor som djupliggande, vaksamma ögon. Hierofanter välkomnade de bedjande in i grottorna, där de hoppades få se syner. Jag gick fram till en yngre präst och frågade om Omniknight.

<br/><br/>”Han kom frågande”, sa han. ”Vi förberedde oss på att kasta honom i offergropen.”

<br/><br/>Sedan, när han kände min blick, tillade han: ”som det anstår tvivlare. Men sedan glödde han av Allvetandets ynnest, och vi visste att han var utvald att möta den Allseende.” Han tittade på mig och rynkade pannan. ”Om du har fler frågor kan jag ordna en rundtur av offergropen.”

<br/><br/>Jag insåg plötsligt att jag hade all bakgrundsinformation som jag behövde om Omniknight. Jag log och tackade prästen för att han hade tagit sig tid. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_57_Omniknight_LocHeroName"		"Omniknight"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_58_Enchantress_LocFieldNotes"		"Aiushtha mötte mig i en stor, grönskande glänta i Nattsilverskogens täta djup – ett dolt landskap som jag aldrig skulle ha hittat om inte ett riktigt menageri av andar hade lett mig dit.

<br/><br/>”Jag hörde att letade efter mig”, sa hon. Rösten var behaglig och lugnade mig omedelbart. ”Jag skickade mina vänner på uppdrag att hämta dig. Vad har du på hjärtat?”

<br/><br/>Hennes skogskamrater kvittrade och kuttrade i euforisk vördnad. Jag hade hört att Enchantress kunde kontrollera svagsinnade varelser. Att med egna ögon få se hur fullständigt hon fängslade dessa tankesvaga varelser var anmärkningsvärt.

<br/><br/>”Jag skulle vilja skriva om dina bedrifter”, bad jag. ”För eftervärldens skull.”

<br/><br/>Hon log varmt, och hennes sjungande röst fyllde mina öron på nytt.

<br/><br/>”Min historia är lång och betydelselös”, kuttrade hon. ”Men berättelserna om varelserna runt omkring oss – de är värda att lyssna på.”

<br/><br/>Och naturligtvis hade hon rätt. Det var tydligt att hon visste bättre än den här ödmjuka författaren. Frun vet alltid bäst."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_58_Enchantress_LocHeroName"		"Enchantress"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_59_Huskar_LocFieldNotes"		"Jag hade varnats för farorna i Ylande vildmarken: troll, jättevargar och helvetesbjörnar. Därför var jag inte jätteivrig på att leta rätt på Huskar där. Tyvärr så var det där Huskar var.

<br/><br/>Som tur var var Huskar själv vänligare än vad jag hade förväntat mig. Han lutade sig över den sprakande lägerelden och verkade nästan ivrig över att få dela en måltid och sin berättelse. När han började berätta om sina resor blev vi dock ställda öga mot öga mot en flock hungriga vargar.

<br/><br/>Jag trodde att jag hade skrivit min sista redogörelse när de cirkulerade runt oss. En enda kämpe, oavsett hur skicklig han än är, är ingen match för det dussin med enorma hunddjur som omringade oss. Den första hoppade mot honom och slog ner honom. Jag var säkerligen på tur.

<br/><br/>Men när flockledaren bet tag i Huskars köttiga axel, spelade bärsärkens muskler under huden. På ett ögonblick sparkades vargen över gläntan. En annan gav sig på mig, men dess strupe möttes ovanligt kvickt av Huskars obsidiandolk.

<br/><br/>Ännu fler vargar anlände. Ännu fler vargar föll. Varje bett, varje rivattack tycktes fördubbla bärsärkens ilska.

<br/><br/>När den sista vargen slank iväg stod Huskar fortfarande upprätt, dränkt i blod men han såg på något vis starkare ut än förut. Då hans ögon glimrade av ursinne bestämde jag mig för att det även var dags för mig att slinka iväg."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_59_Huskar_LocHeroName"		"Huskar"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_5_CrystalMaiden_LocFieldNotes"		"Blåhjärteglaciären är i bästa fall iskall, men Rylai får den vindpinade toppen att kännas ännu kallare.

<br/><br/>”Har min syster skickat hit dig?” frågar hon. Hon har glimten i ögat men en stålvass ton i rösten. Jag kan inte avgöra om hon gillar mig eller är på väg att mörda mig. Eller både och.

<br/><br/>”Självklart inte”, svarar hon sig själv med ett fniss. ”Om min syster hade skickat dig hade du försökt döda mig vid det här laget.

<br/><br/>”Och då hade jag tvingats döda dig.”

<br/><br/>Hennes röst är rytmisk och vänlig men de klarblå ögonen antyder något annat. Jag är inte säker på vad, men kylan som sprider sig längs ryggraden beror inte på det ruggiga klimatet.

<br/><br/>Besvärjelsen bryts. Antydan går bort. ”Hur som helst, jag är väktare i det här riket, och nu vill jag veta vem du är”, säger hon, och den glada tonen är tillbaka i rösten.

<br/><br/>Jag försöker förklara uppdraget – att skildra historierna om världens största hjältar – men Rylai tappar intresset drygt halvvägs in i min första mening.

<br/><br/>”Lycka till med det! Du hittar ut själv”, gestikulerar hon, utan att påpeka – eller märka? – att vi redan är utomhus. ”Om du ser min syster, säg åt henne att komma och hälsa på nån gång!”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_5_CrystalMaiden_LocHeroName"		"Crystal Maiden"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_5_CrystalMaiden_LocPersonaFieldNotes"		"Jag var här för att tala med istrollkarlen i hopp om att hans ryktade tusenåriga vinterdvala här i Blåhjärteglaciären bestod av åtminstone <i>några</i> vakna timmar. Annars var jag väl här bara för att observera honom.

<br/><br/>Istället blev jag upptäckt av Icewrackvargen – pälsen hade samma färg som månbelysta frostfält, med safirblå ögon lika genomträngande som en borr som går genom ett tjockt lager is.

<br/><br/>”Är du på jakt efter makt?” frågade vargen. Jag höll nästan på att falla baklänges ner i den virvlande snön.

<br/><br/>”På sätt och vis”, sa jag och gjorde mitt bästa för att återfå lugnet. ”Om kunskap räknas som makt.”

<br/><br/>Vargens ögon smalnade, och sedan lät den blicken glida mot glaciären. ”Kunskap innebär kristallklar klarhet. Men med det kommer också krossande tyngd. Kunskapen bevarar ... samtidigt som den fängslar.”

<br/><br/>Vargen skakade frosten av pälsen och smög iväg in i snön. Jag huttrade – men inte av kyla – och insåg att jag kanske hade letat efter fel istrollkarl hela tiden. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_60_NightStalker_LocFieldNotes"		"Balanarorden är nomadisk: de få medlemmarna reser dit dagen är kortast. När jag möter dem i skymningen har de slagit läger på den iskalla nordligaste kanten av Fördärvade isplatån.

<br/><br/>Med tanke på kylan skulle en brasa inte sitta fel. Men alla ljuskällor är förbjudna i Night Stalkers sekt.

<br/><br/>Jag möter Paz, en av de äldsta i gruppen, som har visat sin hängivenhet till mörkret genom att sticka ut sina egna ögon.

<br/><br/>”Har du omfamnat natten?” frågar hon. Jag ljuger och säger att jag har det.

<br/><br/>”Bra då”, säger hon med ett bistert, stramt flin. ”När Han anländer blir du belönad.”

<br/><br/>Belöningen, hävdar hon, är en hänförd död och en evig plats vid Balanars sida. Men enligt legenden smyger han omkring ensam – vilket får folk som inte är sektmedlemmar att undra varför de är så säkra på att han är sugen på sällskap.

<br/><br/>När den sista solstrimman böjer sig bakom klipptopparna tilltar kylan och det svaga ljuset avtar ytterligare. Paz eländiga, ögonlösa leende får mig att rysa mer än den förbannade kylan.

<br/><br/>”Han kommer”, viskar hon hoppfullt."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_60_NightStalker_LocHeroName"		"Night Stalker"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_61_Broodmother_LocFieldNotes"		"Den slitna vägskylten till Kuz Borsts bisarra resande cirkus svänger i takt med kvällsbrisen. ”Vad vill du veta om Black Arachnia?” frågar Kuz och tittar nervöst på Redmaws allt djupare skuggor. 

<br/><br/>Så vitt jag vet är han den enda äventyraren att ha undkommit med Ptholopthales magnetiska rikedomar, som han sedan gjorde till den främsta raritetssamlingen på den här sidan av Icewrack. Köpmannen hoppades på mer tur när han återvände till Pyrotheos för att ”välja ut” några av Broodmothers avkommor till föreställningen. Han har varit på flykt sedan dess. 

<br/><br/>”Hur många ... spindelnappade du?” 

<br/><br/>”Är nästan noll, jag svär. Är knappt ... tvåhundra?”

<br/><br/>Han hade smugit sig in i en lavatunnel medan Broodmother lekte med maten (en stackars hippogriff). ”Ögonen söker alltid nästa måltid, men när hon börjar spinna in ett byte, kan hon inte sluta förrän det är klart.” Det var då han nappade dem. 

<br/><br/>Kuz driver sina vagnar framåt. Jag önskar honom lycka till. 

<br/><br/>Ljudet av enorma, springande ben ekar genom passet innan de punkteras av ett raserifyllt skrik. 

<br/><br/>Jag borde nog även ha önskat <i>honom</i> lycka till. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_61_Broodmother_LocHeroName"		"Broodmother"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_62_BountyHunter_LocFieldNotes"		"Trots Goodkinds intresse och upprepade förfrågningar vägrar jag att undersöka Gondar, även kallad Bounty Hunter, närmare. Om och om igen har jag sagt till henne att han inte finns på riktigt. Det borde väl jag veta – det krävdes stor ansträngning att försöka hitta honom. 

<br/><br/>Fråga ett tjugotal banditer så får du ett tjugotal olika beskrivningar av Gondar: lång, kort, smal, kraftig, grön, röd ... Banditerna försöker försäkra dig om att de absolut och definitivt har sett honom med egna ögon. En tjuv svor på sin gudfars grav att Gondar var en levande skugga. Jag har träffat en levande skugga, och det är lättare att hitta bevis på att sådana finns än den här så kallade Bounty Hunter.

<br/><br/>Till och med Gondars moral beror på vem som berättar historien. Han tycks bara mörda de värsta brottslingarna eller bara de sötaste kurirerna eller, på något sätt, bara de sötaste brottslingarna. Det är rena rama rappakaljan. Vid det här laget skulle jag satsa mitt rykte på att Gondar enbart existerar i huvudet på ängsliga kriminella som försöker hålla sina tjuvungar i schack. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_62_BountyHunter_LocHeroName"		"Bounty Hunter"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_63_Weaver_LocFieldNotes"		"Thaddeus Greymantle är dekan för ontiska studier på Ultimyrs universitet. Det sägs att enbart fem studenter har klarat hans kurs avancerad thaumaturgisk kosmologi under de 42 år som han undervisat den. Det är inte det att han är tuff när det gäller betygssättningen. Det är snarare så att Ultimyr inte gillar att dela hemligheterna gällande att väva själva verklighetens väv om du inte kan bevisa att du inte kommer att säga något ord fel i dina besvärjelser.

<br/><br/>Thaddeus gjorde tydligen sin doktorsavhandling om vävarna, och hans ögon lyser upp när jag frågar. Vävarna, förklarar han, är beskyddare av självaste existensen. De är inte skapare och de är inte gudar. För en vävare är universum en väv sträckt över en enorm vävstol. De lagar revor där tiden börjar rinna ut, drar åt lösa stygn och förstärker slitna områden innan något mörkt, onämnbart och inte från vårt medvetandeplan tar sig igenom.

<br/><br/>Det låter som ett otacksamt och repetitivt jobb. Och då Thaddeus är snabb att svartmåla Skitskurr är det svårt att förneka att någon av oss kanske skulle ge vika för samma frestelse. Skitskurr var en av de bästa vävarna, men han blev rastlös av att laga samma hål om och om igen i all evighet. Han tröttnade på att bara underhålla verkligheten. Han längtade efter att skapa en egen.

<br/><br/>Hans experiment var småskaliga i början, men det dröjde inte länge innan väktarna började ana något. Han sydde om för mycket av universumets mönster, och trådarna ledde tillbaka till honom. Väktarna skar av hans värld, skickade honom i exil till övervärlden och till det misstag till värld han kanske eller kanske inte hade skapat: vår. 

<br/><br/>Thaddeus undervisar inte om Skitsurr. Desto färre som känner till hans historia, desto säkrare förblir väven. ”Vår verklighet kanske inte är perfekt”, säger han, ”men jag tenderar att föredra att den förblir som den är”.  "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_63_Weaver_LocHeroName"		"Weaver"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_64_Jakiro_LocFieldNotes"		"Efter 30 svängar in i Revtels ökända köpmannalabyrint ser jag en sliten reklamskylt för Brambletine och söner, fast både Brambletine, prickarna över ö:et och -er i slutet av söner är överstruket. 

<br/><br/>Skylten hänger ovanför en intetsägande liten stuga. När ens verksamhet handlar om drakkött lönar det sig att hålla en låg, drakfri profil. 

<br/><br/>”Författaren, inte sant?” säger en man, som jag antar är den sista kvarlevande sonen, medan han bedrövat hugger i ett litet, fjälligt ben.

<br/><br/>”Elddrakkött är gott och kryddigt, må du tro”, skryter han. ”Isdrakar, de har en annan sorts krydda. Men en drake som är både is OCH eld? Det skulle innebära STORKOVAN.”

<br/><br/>Familjen Brambletine hade gett sig ut på jakt efter Jakiro. De hittade honom stapplande i fjärran, uppenbarligen redan nära döden. De följde honom genom ett bergspass, där de upptäckte att de hade blivit dragna vid näsan. Jakiro hade bara låtsats vara skadad för att lura in dem. Ett huvud brände ihjäl pappan och hälften av bröderna medan det andra huvudet frös resten av dem som myror i bärnsten. 

<br/><br/>”Att driva familjeföretag är inte vad det en gång var”, suckar sonen. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_64_Jakiro_LocHeroName"		"Jakiro"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_65_Batrider_LocFieldNotes"		"Även om jag har fått information från en pålitlig källa om att Batrider är ”en idiot” och ”en fegis” måste jag ändå medge att han faktiskt kan vara listig. Han har nämligen visat sig omöjlig att hitta. 

<br/><br/>Jag sitter hukad bakom en vinrankad klippa vid den bortre kanten av Yama Raskav. ”Det finns ingen bättre plats att sitta och titta på Batrider från”, insisterar min guide, en överivrig kärrkornsbonde som kikar ut över klippan. 

<br/><br/>I ungdomen hade Batrider tillbringat sina dagar med att bränna ner ballibooskogar för att ge plats åt sin familjs sabelrörsfält. Hans far, enligt alla uppgifter en vandrande ölsejdel, var krävande och sträng mot pojken som han vägrade kalla något annat än ”unge”.

<br/><br/>En dag bestämde en mordefladdermuskoloni att de hade fått nog av Batriders maniska eldstartande. En av fladdermössen grep tag i honom och flög iväg, med planen att kasta honom mot klipporna och mata honom till fladdermusungarna. 

<br/><br/>”De flesta får enorm panik när de blir tagna av en mordefladdermus”, viskar guiden och ser ut över horisonten. ”Inte Batrider.”

<br/><br/>Istället lyckades pojken slingra sig loss från fladdermusens grepp och klättra upp på ryggen på den. Med hjälp av fladdermusens öron ”styrde” han den till sin fars stuga, där han släppte en eldpung över familjens hem. Den mordefladdermusen fick sin första och enda varma måltid innan Batrider högg huvudet av den.

<br/><br/>”Och sen gick Batrider tillbaka och ...”

<br/><br/>Susandet från jättevingar och ett maniskt skratt högt ovanför får guiden att dämpa rösten.

<br/><br/>”Han är nog bara tillbaka för att se till att hans pappa är död”, viskar min guide förvånat när vi ser en figur svepa sig fram i bågar över himlen.

<br/><br/>Eftertext: Jag har fått information från en pålitlig källa och blivit påmind av min pålitliga källa om att Batrider, utöver att vara en feg idiot, också är rädd för Axe. Jag har fått information från en pålitlig källa om att jag borde skriva ner allt det här medan informanten ser på. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_65_Batrider_LocHeroName"		"Batrider"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_66_Chen_LocFieldNotes"		"När jag först hörde ryktena om Chen, en före detta bandit som hade konverterat till den heliga rättfärdigheten, blev jag misstänksam. Jag vet gott och väl att riddare i glänsande rustningar för det mesta inte är helt felfria.

<br/><br/>Ingen av de bybor som var villiga att ta emot mina pengar hade personligen stött på Chen, men de flesta kände någon som hade gett sig ut i jakt på honom för att konvertera till hans rättfärdiga ändamål. Som väntat hade ingen återvänt. Så jag gav mig ut och letade.

<br/><br/>Jag visste att jag var på rätt spår när jag kom fram till en blodig plats där några hoppfulla akoluters pilgrimsfärd hade slutat våldsamt. En intervju med Chen verkade nu ... inte särskilt smart. Så jag klättrade upp i närmaste träd. 

<br/><br/>Däruppifrån fick jag syn på en man som grät och bad på samma gång. Om han bad om nåd eller förlåtelse, det får jag aldrig veta.

<br/><br/>En ljusstråle blixtrade till när Chen konverterade honom liksom han gjort de andra, och de heta kvarlevorna lockade ut Chens lojala bestar på festmåltid. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_66_Chen_LocHeroName"		"Chen"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_67_Spectre_LocFieldNotes"		"I flera år krigade Azmeddirs och Muddarals stammar. Deras strider sträckte sig över Ångerlandens kompakta sandvidder. Man tycktes inte kunna enas om vapenvila. Men plötsligt en dag hände det.

<br/><br/>Tvillinghövdingarna mötte mig i ett stort tält, något slags rådhus, i en bosättning där de två sidorna nu levde i en obekväm men tvungen harmoni.

<br/><br/>”Krigande utan ände”, sade azmeddihövdingen. ”Krigande utan ände tills ena sidan borta.” Hans min faller. ”Innan henne.”

<br/><br/>Så vitt jag förstår drogs Mercurial the Spectre till deras oändliga konflikt. Det skugglika väsendet dök helt enkelt upp en dag, mitt i en särskilt blodig strid. 

<br/><br/>”Sen börjar män dö”, sade muddarhövdingen storögt. ”Ingen klinga, ingen pil. Bara död. Hon fick män att dö.”

<br/><br/>Skuggor grep tag i krigarna, deras egna klingor vändes emot dem, många blev galna. Hjälplöst kom de krigande stammarna överens om en hastig vapenvila.

<br/><br/>”Skickad av sanna guden Rah'kazal, sa strid inte”, sade azmeddihövdingen.

<br/><br/>”Nej!” skrek muddarhövdingen argt. ”Skickad av sanna guden Ek'tobar!\"

<br/><br/>Då deras röster blev allt högre och gällare, lämnade jag dem att reda ut deras senaste oenighet."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_67_Spectre_LocHeroName"		"Spectre"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_68_AncientApparition_LocFieldNotes"		"Historikerna säger att Kaldr smiddes ur det kalla tomrummet, att han föddes både som sändebud och som ett varningsbesked. Enligt sägnerna är han kylans renaste form, här för att frysa världen till ingenting annat än is.

<br/><br/>För invånarna i Trell, en liten by i Coldbank Plains i Hinterlands, var han självaste döden.

<br/><br/>Jag fick höra att han hade anlänt till Trell för två dagar sedan. När jag anlände i morse hade isen fortfarande inte smält helt. Några bybor och deras boskap stod fortfarande som statyer – förfrusna mitt i språnget när de hade försökt fly. Andra hade fallit omkull och gått i tusen bitar. Marken blev klibbig av blodet som långsamt förvandlades från is till vätska.

<br/><br/>En sak om Kaldr är att han är lika noggrann som han är outgrundlig. Han låter ingen komma undan. Ingen antydan om varför han slog till i just den här byn. Av allt att döma var de ett fredligt folk, så kanske är det så att samma scen utspelar sig vart han än går.

<br/><br/>Om det är så – om hans förintelse är mindre meningslös än en biprodukt av honom själv – får hans motiv helt enkelt förbli okända."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_68_AncientApparition_LocHeroName"		"Ancient Apparition"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_69_Doom_LocFieldNotes"		"Det sägs att Doom är den enda levande varelsen som rör sig fritt mellan de sju helvetena, vilket innebär att jag inte hade ett hopp i sju helveten om att hitta honom. Istället började jag från början, vid kratern.

<br/><br/>Krater är rätt begrepp, men det låter lite som om det som hände bara var en liten bagatell. Det öppna såret i ödemarken, som formades efter att han kastades från himlen, är fortfarande rått och svartnat, med sandkorn som smält samman till glaskanter vassa nog att skära fingret på. Det luktade bränt. Gropen tycktes behöva mer tid till att återhämta sig. De flesta som bor i trakten undviker platsen.

<br/><br/>De flesta, men inte alla. En gammal herde hävdade att han hade bevittnat händelsen. ”Han reste sig ur elden utan att ta nån synlig skada. Förutom att vingarna hade bränts bort och blivit till rykande stumpar. Så lite skada tog han, antar jag, nu när jag tänker efter. Visst ja, och ögonen brann, fyllda av hat.” Han tänker till. ”Så MYCKET hat.”

<br/><br/>Men om man ska tro historierna, reste han sig inte ur elden. Han är elden – förtärande och skoningslös. Det är inte bara så att Doom reser mellan olika helveten. Han släpar med sig helvetet vart han än går. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_69_Doom_LocHeroName"		"Doom"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_6_DrowRanger_LocFieldNotes"		"Jag träffade Traxex familj i en mosstäckt stuga under tallarna, där luften var så tjock av fuktig jord att man nästan kunde tugga på den. De var trevliga värdar, om än lite tvära.

<br/><br/>”Hon var en av oss från början”, sa hennes adoptivmamma och räckte mig en kopp varmt svampte. ”Tyst som en skugga, snabb som en tanke. Vi trodde hon var en bortbyting som kommit tillbaka.”

<br/><br/>Hennes morbror nickade. ”Traxex var en naturbegåvning. Vid sex års ålder kunde hon förfölja en mus över torra löv.” Han tog en klunk te. ”Synd med ansiktet bara.”

<br/><br/>Mostern suckade. ”Två identiska ansiktshalvor utan en enda vårta eller morrhår. Så intetsägande. Inte konstigt att det var så lätt att försvinna.”

<br/><br/>De berättade att hon hade växt sig längre än alla i familjen, och hon hade fortsatt att växa tills huvudet nådde takbjälkarna. En dag gick hon ut och kom aldrig tillbaka. ”Kan inte klandra henne, hon slog alltid i huvudet”, sa morbrorn. ”Stackars gängliga varelse.”

<br/><br/>”Men hon är fortfarande vår Traxex”, sa hennes mamma bestämt. ”Vi saknar henne.” Hon tänker efter. ”Men vi saknar inte att ständigt behöva byta ut trasiga takbjälkar.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_6_DrowRanger_LocHeroName"		"Drow Ranger"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_70_Ursa_LocFieldNotes"		"Jag träffade överlevaren, med en ärm upprullad och en hand runt ett krus, i en rökig taverna bortom trädgränsen. Han gick med på att prata om jag lovade att skriva allt ord för ord.

<br/><br/>”Vi hittade spår överallt. Rejäla spår. Mina kamrater skrattade för att det var så enkelt att hitta dem. Och det var det.”

<br/><br/>”Han kom ut från mörkret som ett jordskred. Klyvde Bjorn från kragen till grenen. Innanmätet föll ut som om det var ett slaktarbås som hade välts ikull. Bet Torsten rätt över skallen. Det resulterade i ett blött ljud liknande en mogen melon på kullerstenar. Jannik sprang. Hans ben tog sig tio steg. Resten av honom bara fem.

<br/><br/>”Från mig tog han en arm. Klippte av den vid axel, hur rent som helst. Jag skrek. Han brydde sig inte. Bara lutade sig närmare. Varm andedräkt. Han sa: Sprid det här vidare. Denna mark är ingen jaktmark”.

<br/><br/>Han lyfte kruset igen, nästan muntert. ”Så här är jag. Och sprider det vidare.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_70_Ursa_LocHeroName"		"Ursa"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_71_SpiritBreaker_LocFieldNotes"		"Jag passerade en handelskaravan som blivit lagd i ruiner strax öster om Kalaboroasen. Jag följde några djupa hovavtryck som jag bara delvist hoppades skulle leda mig till Barathrum, även kallad Spirit Breaker. Fotspår från människor gick kors och tvärs i alla andra riktningar.

<br/><br/>Karavanen hade burit på värdefulla saker och ting – ädelstenar, smycken, lyxmattor – som nu låg utspridda bland bråten. De hade övergivits till förmån för köpmännens liv.

<br/><br/>Barathrum skrapade bort smuts från hovarna när jag närmade mig så försiktigt jag kunde.

<br/><br/>”Det var mästarens befallning”, svarade han när jag frågade varför han hade förstört karavanen. ”Om mästaren ber om det, blir det så.”

<br/><br/>Jag frågade vem hans mästare var. Han stirrade upp i luften. Den långvariga tystnaden gjorde det oklart om han själv visste, men det var mycket tydligt att även om han gjorde det, tänkte han inte berätta det för mig.

<br/><br/>”Jag är bara sändebudet”, sa han slutligen stolt. ”Förstörelse ger mig ingen glädje, om det inte är i Hans tjänst.”

<br/><br/>Då mörknade ögonen. ”Mästaren säger att han ska låta dig leva.”

<br/><br/>Det var goda nyheter. Jag log.

<br/><br/>”Om du går nu.”

<br/><br/>Jag tänkte inte dröja med att säga adjö och började springa iväg. Hade han bestämt sig för att jaga mig, hade jag aldrig lyckats springa ifrån honom. Det var en respektfull gest att låta honom veta att det inte skulle bli nödvändigt."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_71_SpiritBreaker_LocHeroName"		"Spirit Breaker"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_72_Gyrocopter_LocFieldNotes"		"Det finns inget som Keen-folket gillar mer än att spränga saker i tusen bitar. Att få saker att explodera är en familjetradition – en granat som kärleksfullt kastas från generation till generation. Det är en källa till stolthet bland Keen-folket att uppfinna en ny detonationslag.

<br/><br/>På något sätt lyckades Aurel sätta sina mål ännu högre än så. Han ville lära sig att flyga. Han ville smaka vinden i tänderna, höra propellrarnas dån i öronen och känna bomberna lämna händerna och falla över de intet ont anande offren nedanför. 

<br/><br/>”Han fick ständigt höra att det inte var möjligt”, sa Dervil Swiftcrack. ”Och vi i Keen är rätt lättlurade. Vi tror att allt är möjligt. Så det säger en del.”

<br/><br/>En dag tycktes Aurel vara försvunnen. Verkstaden låg tyst, en uppsättning propellerblad lutade mot väggen bredvid en sorglig hög med odetonerade bomber. Ute på krogen började det skvallras om att dåren måste ha landsförvisat sig själv av skam. 

<br/><br/>Nästa morgon, när den hotande skuggan drog över torget för första gången, var det ingen som var smart nog att ens tänka på att börja sprida ut sig. Plötsligt föll någonting från himlen. Följt av ytterligare någonting. Följt av en massa någonting."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_72_Gyrocopter_LocHeroName"		"Gyrocopter"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_73_Alchemist_LocFieldNotes"		"Razzil Darkbrews laboratorium såg ut som en verkstad uppbyggd på en skrotgård under jordbävning. Lådor med mineraler stod bredvid väsande kopparpannor. Flaskor glittrade i alla färger, och några vibrerade svagt. I luften kunde man känna bränd fänkål, kokt ödla och dåliga idéer.

<br/><br/>Hans trollkompis – hälften medbrottsling, hälften flockdjur – bar ett litet, fläckigt förkläde. Hans uttryck låg någonstans mellan nyfikenhet och hunger. Smallkeen hoppade över, hållande i en blå, kolsyrad dryck i flaska. ”Perfekt tajmning! Vi håller på och testar en grej”.

<br/><br/>Innan jag hann invända hälldes dryck upp och bröd rostades. Brygden smakade skarpt och metalliskt, som en elektrisk stöt doppad i mangojuice.

<br/><br/>Omedelbart förvandlades min röst till ett muspip. Trollets röst blev till en absurd falsett. Razzil yttrade upphetsade, ljudlösa ord. En hund i närheten ylade. Våra blickar möttes innan vi kollapsade i ett gällt skratt.

<br/><br/>”Meningen var”, väste Razzil, ”att brygden skulle få oss att flyga”.

<br/><br/>Mitt i allt skratt gled en frånvarande blick till en av Razzils hyllor med elixir. Det fanns några som var regnbågsfärgade och en annan glödde inbjudande. Och sedan, bakom alla elixir, nästan osynliga för ögat ... stod andra flaskor. Flaskor med skelettformade glyfer på etiketterna. Flaskor som tyst bubblade. En som såg ut att innehålla ett bläckaktigt tomrum med en svävande blek stjärna. En som verkade stirra tillbaka.  

<br/><br/>Magen knöt sig. Razzils experiment verkade vid första anblick harmlösa, till och med roliga. Men jag kunde inte låta bli att undra vad jag skulle hitta om jag tog en titt på några av hyllorna som var gömda i rummet märkt TILLTRÄDE FÖRBJUDET. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_73_Alchemist_LocHeroName"		"Alchemist"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_74_Invoker_LocFieldNotes"		"Medan Invoker talade lyste de magiska kloten runt honom upp, dämpades och bytte färg, som för att betona känslan i berättelserna. När intervjun hade nått sin tionde timme började det gå upp för mig, med långsam fasa, att han kanske aldrig skulle sluta prata.

<br/><br/>Han var stolt över sina bedrifter – och de var imponerande, det kan jag inte förneka. Det visar sig att en nästan odödlig magikers livshistoria tar lite tid att berätta. Och Invoker har ett legendariskt minne. Han kan minnas nästan varje detalj av nästan varje upplevelse han har haft i det jag lär mig är ett mycket äventyrligt, mycket intressant och mycket mycket långt liv.

<br/><br/>Naturligtvis skulle han beskriva det som äventyrligt och intressant. När jag lyssnade på honom utan avbrott kom jag att tänka på ett lämpligt ord: ansträngande. Jag började få ont i handen, och när Invoker märkte det frågade han om jag ville att han skulle kasta en besvärjelse som fick fjäderpennan att skriva på egen hand.

<br/><br/>Av professionalism avböjde jag motvilligt. När solen gick upp på intervjuns andra dag ångrade jag djupt mitt beslut. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_74_Invoker_LocHeroName"		"Invoker"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_74_Invoker_LocPersonaFieldNotes"		"”Det var inte meningen att det skulle gå så långt”, ropade Carl över resterna av en stråtrövare. Det stod klart för mig att han, trots allt sitt skryt, aldrig hade dödat någon förut. Han torkade bort tårarna och sa att det inte var rättvist att någon ”bara hoppade fram mot oss så där”.

<br/><br/>Sedan hans ankomst i vår tid för några veckor sedan hade Carl till stor del blivit kvar för studier vid Ultimyrakademin. Både studier i mystiska ämnen för honom och de andra trollkarlarnas studier av den övernaturligt begåvade unga magikern. 

<br/><br/>Även för den mest kunniga trollkarl är det svårt att transportera sig med magi till avlägsna länder, och ännu svårare är det att flytta sig eoner in i framtiden. Men det här barnet, en mycket högljudd, mycket fräck pojke, gjorde det på egen hand.

<br/><br/>De äldsta på akademin lyckades inte replikera Carls besvärjelse, och Invoker vägrade tro att han var något annat än en konstig bedragare. Frustrerad krävde Carl slutligen att få ge sig ut och svor att ”den här gången ska jag bevisa mig själv för dig”.

<br/><br/>Vad som hände de andra gångerna ville Carl inte erkänna. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_75_Silencer_LocFieldNotes"		"Liksom de flesta hem i Hazhadals tältstad är det en förlorad kamp att försöka hålla sanden ute. Jag borstar bort så mycket jag kan från min fyrkantiga kudde innan jag ger upp.

<br/><br/>Min värd är Abagard, den siste levande instruktören i Aeol Drias-orden, den en gång så berömda skolan för krigsmagiker. Jag hade kommit för att fråga honom om Nortrom, den största krigsmagikern Aeol Drias någonsin hade frambringat. 

<br/><br/>”Aeol Drias gav upphov till den största krigsmagikern, det är sant”, säger Abagard med ett tunt leende. ”Men inte genom akademisk undervisning.” Han hostar med lätt förlägenhet. \"Vi ... avlade honom till att bli vår mästare. I tvåhundra år, rad på rad, par efter par. Han föddes inte. Vi skapade honom.”

<br/><br/>Nortrom visade sig vara en lydig elev. Men verkligheten var mindre lydig. Vid sitt sjunde år i Aeol Drias misslyckades Nortrom med även den mest grundläggande magiska prövningen. Studenten de hade fostrat i århundraden för att bli ordens kulmen kunde inte kasta en besvärjelse om så hans liv hängde på det. 

<br/><br/>”Jag var <i>säker</i> på att jag hade fått släktlinjerna rätt. Men alla tecken fanns där. Vi hade misslyckats.” Han suckar. ”Fram till eldprovet trodde jag också det.” 

<br/><br/>Det visade sig att han bara var sen att mogna. Studenterna ställdes mot varandra för att demonstrera sina färdigheter. Ingen förväntade sig någonting av Nortrom. Men när de blivande magikerna inledde sina besvärjelser, började Nortrom fokusera. Plötsligt, på prövningsplatsen, var han inte bara den bästa magikern. Han var den enda magikern. Ingen annan hade lyckats kasta en besvärjelse. Och definitivt inte om så deras liv hängde på det.

<br/><br/>”Men se det från den ljusa sidan,” suckar Abagard, ”Han tog examen i alla fall.”

<br/><br/>Jag nickar och smuttar på min sandmjölk. Mycket sandig. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_75_Silencer_LocHeroName"		"Silencer"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_76_OutworldDestroyer_LocFieldNotes"		"Jag hade frågat runt i veckor i hopp om att hitta någon som hade överlevt ett möte med Outworld Destroyer. Till slut berättade en resande handelsman att hans bror på något sätt hade gjort just det.

<br/><br/>”Min bror Traymont var den nyfikna typen”, sa han. ”Alltid på jakt efter nya äventyr. På en av sina resor råkade han stöta på en stad som Destroyer ... förstörde.”

<br/><br/>Han berättade var jag kunde hitta hans bror om jag ville ha en intervju.

<br/><br/>”Lycka till”, lade han sorgset till innan han fortsatte sin väg.

<br/><br/>Jag träffade Traymont på det trista sterila dårhuset där han nu bor. När jag hälsade på honom vände han sitt rakade huvud för att titta på mig. Eller förbi mig.

<br/><br/>”Kommer ta dig”, sa han, hans röst knappt en viskning. ”Kommer ta oss alla.”

<br/><br/>Vissa akademiker tror att Outworld Destroyer kom från bortom solen, från själva avgrundens kant. Att han patrullerade det avlägsna området och väntade. På vad? Några tror att han är en härold för en ondska som kommer att förtära världen. Andra vägrar att fundera över möjligheterna alltför mycket, om ens alls. Men den magra mannen med de stora ögonen som satt framför mig hade tydligen en egen teori.

<br/><br/>”Kan inte fly”, kraxade han. ”För sent. Det kommer redan.”

<br/><br/>Jag skulle inte få ut mycket information här. När jag gick började Traymont fnissa. Hans skratt växte sig till ett maniskt kackel. ”Det kommer redan!” skrek han om och om igen mellan skrattsalvorna."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_76_OutworldDestroyer_LocHeroName"		"Outworld Destroyer"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_77_Lycan_LocFieldNotes"		"Ljuset från den falnade lägerelden i en glänta djupt i Västra skogarna glimmar till vid trädgränsen, reflekterat i ett par glödande ögon. Ett till par ögon ansluter sig till det första, och sedan ett tredje med det andra, tills det liknar en konstellation.

<br/><br/>Min hand söker sig mot den korta kniven jag bär med mig, men när den första jättevargen väller ut ur skogen som en levande skugga, tappar jag greppet på bladet i ren skräck. Vargen tassar fram till mig, utan varken morr eller hot. Den verkar ... nyfiken? Jag kvider till och vänder på huvudet när den kommer nära nog att lukta på mig. När jag öppnar ögonen efter vad som kändes som en evighet, ser jag en man med väldiga huggtänder stå där. De andra vargarna drog sig tillbaka.

<br/><br/>”Skogen är farlig för en sådan som du”, grymtar han.

<br/><br/>Han presenterar sig som Banehallow från kungahuset Ambry. Jag hade hört om hur hans familj hade rest sig mot en galen kung. Hur han ensam överlevde, men kungens magiker hade lagt lykantropins förbannelse på honom. Jag hade hört historien, men en fråga gnagde fortfarande.

<br/><br/>”När du förvandlas ... gör det inte ont?” frågade jag.

<br/><br/>”Mer än du någonsin kan förstå,” säger han dystert. ”Varje gång gör det ont.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_77_Lycan_LocHeroName"		"Lycan"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_78_Brewmaster_LocFieldNotes"		"Under de murgrönetäckta valven i Ruinstaden hittade jag Mangix, Brewmaster. Han gick med på en intervju på ett villkor: att vi super tillsammans.

<br/><br/>”Oyoerna”, sa han och ställde ner muggarna, ”dricker för att komma i kontakt med andarna”. Ölen påminde mig om honom: gyllenbrun, lite nötig, oroväckande stark. ”Jag har delvist gudomligt blod, så jag ser djupare in i den andra världen. Det är hjälpsamt.”

<br/><br/>Efter några klunkar började även jag se in i andra världar. Det var inte till någon hjälp.

<br/><br/>Vi tog en runda till och han berättade (eller de? det är två av dem nu) om hur han hade besegrat den gamle mästaren i ett slagsmål/supartävling. ”Inte lätt”, säger Mangixerna (mangiserna?). ”Många fall.” Jag nickar. Kanske för mycket.

<br/><br/>Någonstans under fjärde rundan säger Mangix att han letar efter en enda perfekt som förenar fysiska och andliga sfärer. Jag säger att den nog är under bordet.

<br/><br/>Under femte rundan klappar Mangx mig på axeln. ”Du gjorde bra ifrån dig”, säger han, och sedan börjar bordet snurra och vi säger god natt."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_78_Brewmaster_LocHeroName"		"Brewmaster"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_79_ShadowDemon_LocFieldNotes"		"Jag tänkte inte försöka pressa fram information om Shadow Demon från kulten som följer honom, men jag hade hört talas om en avfälling som hade flytt från deras led. Jag hade jobbat i veckor på att spåra henne.

<br/><br/>Jag hade aldrig hört talas om någon som lämnat Skuggdimmans ordern, så jag var skeptisk. Avfällingen var också skeptisk, men mot mig, mina upprepade försök att hitta henne och mina avsikter. Hon hade sprungit sedan dagen hon stack. Det tog veckor av kodad korrespondens, misslyckade avlämningar och mycket försäkran innan ett möte äntligen anordnades i ett avlägset ruckel, på en plats som jag lovade att jag inte skulle avslöja.

<br/><br/>När jag kom dit glittrade både hennes ögon och dolken i hennes hand. Hon hade en vild, jagad blick som ett bytesdjur.

<br/><br/>”Jag gav mig av när mina föräldrar erbjöd mig som offer”, pep hon och hoppade förskräckt till vid minsta ljud. ”Jag hade sett hur giftet de ger till offer fördärvar dem ... plågar dem ... <i>dödar</i> dem.”

<br/><br/>Hon sa att kulten gjorde sina offer för att bringa fram tidernas slut. Inte bara för denna värld utan för alla världar. Det var deras guds största hopp.

<br/><br/>Ett prasslande ljud hördes utifrån och hon hoppade upp och drog sitt blad mot sin egen hals. Tjockt blod rann ner längst hennes arm innan jag kunde stoppa henne."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_79_ShadowDemon_LocHeroName"		"Shadow Demon"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_7_Earthshaker_LocFieldNotes"		"Jag hittade honom i en dal urholkad av jordbävningar. Luften var sandig av krossad sten och ny omvälvning. Nishaibergen nyste fortfarande ut små laviner. Han kallar sig Raigor Stonehoof – andra kallar honom Earthshaker.

<br/><br/>Han reagerar inte mycket. Men han är ju också bokstavligen talat gjord av sten. Så jag tog ett snack hans polare.

<br/><br/>”Vi följer order”, sa en golem. ”Han skapade sig själv. Han är inte som oss.”

<br/><br/>En gargouille nickade. ”Vi står vakt. Raigor går fri.”

<br/><br/>En gång gick bergen bärsärkagång: laviner dånade, jorden öppnade upp sig, vägbeskrivningar ledde till soptippar. När dammet skingrade sig steg Earthshaker fram, skakade av sig en bergsbit och borstade bort några stenblock från axlarna. Det sägs att han tålmodigt hade suttit och samlat sig i en trygg bergsvrå.

<br/><br/>Efter en liten tystnad insåg han att jag var värd att uppmärksamma. ”Jag är både sten och ben”, sa han. ”Jag lever, jag blöder, och en dag kommer jag att dö. När jag blir en med jorden har jag återvänt hem.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_7_Earthshaker_LocHeroName"		"Earthshaker"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_80_LoneDruid_LocFieldNotes"		"Ena ögonblicket klottrade jag anteckningar på en mossig ås, nästa sekund stod jag tätt tryckt bakom en knotig tall med hjärtat bultande. Det sägs att när du stöter på en björn ute i naturen ska du lägga dig ner om den är brun, slåss om den är svart. Men en andebjörn? Det finns inga tips om det, så låt mig vara den första att säga: frukta den.

<br/><br/>Gamla Sylla anlände utan brådska. Han verkade ovan i ett objörnigt sällskap men välkomnade det ändå. Hans björn gick till en närliggande bäck och återvände med en fisk, som Sylla åt helt rå medan vi pratade. Jag gjorde noteringar om vårt samtal och försökte ignorera björnen som noterade mig.

<br/><br/>Han talade om sin sedan länge försvunna björnklan och om hans uppgift: att skydda ett heligt frö och plantera det först när världen låg öde. Så småningom övertalade jag honom att visa mig fröet. Det såg ut som ett frö.

<br/><br/>Han hade väntat länge. Förhoppningsvis skulle han behöva vänta i evigheter till. Och när han åt färdigt, tog farväl av mig och försvann in bland träden, undrade jag vad mer han gjorde i skogen. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_80_LoneDruid_LocHeroName"		"Lone Druid"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_81_ChaosKnight_LocFieldNotes"		"Jag springer.

<br/><br/>När en skvadron kavallerister på gigantiska svarta hästar jagar mig ner över blodbadsfälten, springer jag. Jag vet att jag inte kan springa ifrån dem, men även om jag kunde göra det, visar det sig att det inte hade spelat någon roll. Ryttarna bara försvinner och dyker upp igen alldeles framför mig. Hästen längst fram skingrar sig när jag sladdar rakt igenom innan jag kraschar huvudstupa in i den enorma hästen bakom den.

<br/><br/>Andfådd och lite chockad stapplar jag upp. Jag tappade ficklampan när jag sprang, men jag kan nästan se tack vare det dystra ljuset i ryttarens och hästens brinnande ögon.

<br/><br/>”Du tillhör inte ljusets varelser”, morrar ryttaren. Jag visste inte om jag skulle ta illa upp, men även om jag gjorde det, tänkte jag inte visa det.

<br/><br/>”Din dödlighet är under min värdighet. Du har ingen betydelse.”

<br/><br/>Okej, den sved lite.

<br/><br/>”Ljuset skall falla under mitt svärd. Dess anhängare skall bli till jord igen.”

<br/><br/>Med det försvinner de andra ryttarna. Chaos Knights häst vänder sig om, rusar iväg och lämnar mig ensam i mörkret. Och om det betyder att han inte kommer tillbaka, är mörkret helt okej. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_81_ChaosKnight_LocHeroName"		"Chaos Knight"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_82_Meepo_LocFieldNotes"		"När vi klev in i hans hydda, en brokig byggnad av upphittade material, fnissade Meepo. ”Välkomna! Välkomna! Sitt ner!” sa han och pekade mot vad som såg ut som en ruttnande tron ​​från en sedan länge död civilisation.

<br/><br/>”Nej tack. Jag föredrar att stå”, sa jag med en grimas, till Meepos förtjusning.

<br/><br/>Han tittade över min axel. När jag följde hans blick såg jag en annan Meepo sitta på en sprucken pall med ett leende på läpparna.

<br/><br/>”Som du vill”, sa båda. Den nya Meepon sträckte dramatiskt på sig, gäspade och lade armarna bakom huvudet. En tydlig avledningsmanöver, och när jag vände mig om såg jag en tredje Meepo som rotade igenom min väska efter något värt att stjäla. När jag sträckte ut handen för att ta tag i honom försvann han med en puff, tillsammans med en lövlindad måltid som jag hade sparat till hemresan. 

<br/><br/>När jag snurrade runt fanns två till där. Alla fem Meepos (Meeper? Meepi?) vände sig mot mig från alla riktningar och sa i kör: ”Har du nåt emot att jag lånar den här?”

<br/><br/>Jag sa att jag inte hade något emot det. Det verkade vara det snabbaste sättet att sluta skapa fler av honom. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_82_Meepo_LocHeroName"		"Meepo"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_83_Treant_LocFieldNotes"		"Efter en veckas vandring i bergen bortanför Augury-dalen hade jag gett upp hoppet om att hitta någon som kunde berätta för mig om Treant Protector. Eller någon överhuvudtaget, för den delen. Där fanns bara träd som alla prasslade oavbrutet.

<br/><br/>Jag hade precis satt mig på en stor, blottad rot när en röst dånade ovanför mig.

<br/><br/>”Du sitter på min fot.”

<br/><br/>Jag hoppade upp. Efter en nervös ursäkt presenterade jag mig själv och nämnde Treant Protector.

<br/><br/>”Vi kallar honom Rooftrellen,” sa treanten. ”Han är bortrest. Han har gett sig av för att lära sig om din värld, rosa varelse, precis så som du är här för att lära dig om vår. Men våra hemligheter vidkommer inte dig.”

<br/><br/>Han tycktes slappna av (i den mån ett träd ens kan se avslappnat ut) när jag sa att jag bara ville veta mer om Rooftrellen.

<br/><br/>”Han var den snabbaste av oss, och också den mest äventyrliga”, mullrade han. ”Han kommer utplåna alla faror som hotar trädens rike.”

<br/><br/>”Kanske återvänder han en dag. Kanske inte. Men du ...”

<br/><br/>Jag lutade mig fram, med pennan redo.

<br/><br/>”Du måste gå och aldrig komma tillbaka.” Jaha.

<br/><br/>Nätterna var kalla när jag begav mig hemåt. Jag tänkte att det var bäst att jag inte gjorde upp någon eld."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_83_Treant_LocHeroName"		"Treant Protector"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_84_OgreMagi_LocFieldNotes"		"Det kandoniska spelhuset tystnar i väntan på Aggron Stonebreaks tur vid tärningsbordet. ”Fem femmor. <i>Igen</i>”, förkunnar en bister bordsmästare över publikens vrål. 

<br/><br/>Lyckogudinnan sägs ha välsignat troll med sin ynnest. Utan den skulle de vara för dumma för att överleva som art. Men detta spelhus är känt för att ha eliminerat chansen från sina spel, till sin fördel. De trodde att de hade viktat tärningarna tillräckligt för att ett trolls rykte om tursamhet inte skulle göra någon skillnad. Det var tio tärningskast sedan. Tio tärningskast ... vart och ett en femma.

<br/><br/>Med två huvuden istället för det vanliga antalet har Aggron dock dubbelt så mycket tur som de flesta troll. Hans två huvuden betyder också dubbelt så många hjärnor. Han är den smartaste av sitt slag, vilket gör honom ungefär lika smart som en människa man inte skulle anförtro het mat. 

<br/><br/>Jag följer Aggron ut, där han ser efter sitt riddjur, Flockheart.

<br/><br/>Ett av Aggrons huvuden berättar att hans mor var ett troll vid namn Ogre. Det andra säger att hans far var ett troll vid namn Ogre av Ogre. De hade varit kadaverbönder på gränsen till svält tills Aggron föddes och deras lycka på något vis vände.

<br/><br/>Nu reser Aggron världen runt i hopp om att dela sin lycka med alla han kallar sin vän. Och de som inte är vänner?

<br/><br/>”Tja, de som inte har tur, dem ger jag vad jag kallar ...” sa det ena huvudet, innan det andra avslutade med ett trollaktigt försök till eftertänksamhet, ”... ejtur.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_84_OgreMagi_LocHeroName"		"Ogre Magi"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_85_Undying_LocFieldNotes"		"Tjocka rökmoln ledde mig till den karga ängen i de Blödande kullarna, där en sliten tonåring kastade ett halvätet lik på ett stort flammade bål som redan hade en hög stapel med döda. Synen var mindre otrevlig än stanken.

<br/><br/>Han granskade mig misstänksamt, som man skulle göra om ens nomadstam precis hade blivit brutaliserad utan förvarning. Till slut, kanske för att få en paus från att släpa kroppar, kom ynglingen fram till mig.

<br/><br/>”Den där ... saken kom utan förvarning, mitt i natten”, hans röst var knappt mer än en viskning. ”Vi alla hörde ett lågt hummande, jätteläskigt. Jag? Jag sprang för allt jag var värd.”

<br/><br/>De brinnande liken, lade tonåringen till, var de som hade stannat för att kämpa.

<br/><br/>”Han lyfte sin hand jättesakta och en sten flög upp från marken, och med den levande döda typer. Och de var <i>hungriga</i>. Hungriga på oss.”

<br/><br/>Jag hade hört dämpade viskningar om odöda som härjar genom byar och läger som detta förut. Problemet hade varit att hitta någon som hade överlevt och kunde vittna om det.

<br/><br/>”Nu måste jag bränna min familj.” Han försökte, men misslyckades att hålla tillbaka en snyftning. ”Jag vill inte att de ska komma tillbaka som såna där typer.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_85_Undying_LocHeroName"		"Undying"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_86_Rubick_LocFieldNotes"		"”Ställningen som stadsmagister är en av de mest ansedda som en magiker kan inneha”, skröt Ilwyn Caladrian och gestikulerade mot en massiv kammare med läderinbundna böcker, guldinfattade klot, kristallskimrande bägare och andra utsmyckade arcanor.

<br/><br/>Enligt allt att döma hade Caladrian förtjänat sin ställning som Stonehalls magiker genom årtionden av studier och övning. Men allra viktigast var att han hade överlevt det som i magiska kretsar helt enkelt kallas kataklysmen. Ingen hade någonsin utmanat hela magikergillet. Ingen hade varit så dåraktig. Men när Rubick vågade göra just det, höll han på att sätta stopp för magins värld. 

<br/><br/>”Rubick kastade handsken”, sa han och skakade på huvudet. ”Han utmanade oss alla, och det finns ingen kraft större än en armé av magiker med ett gemensamt mål.”

<br/><br/>I alla fall i teorin. Magikerna var ute efter blod och spillde bara sitt eget. För varje besvärjelse de kastade hade Rubick ett svar. Ofta var svaret en besvärjelse som en annan magiker hade använt.

<br/><br/>”Besvärjelser som tog år att lära sig upprepade han utan att tveka, som rena barnleken”, fräste Caladrian. ”Några av oss kunde krypa iväg, men bara för att han tröttnade på att döda oss.”

<br/><br/>”Jag hoppas att han förblir uttråkad.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_86_Rubick_LocHeroName"		"Rubick"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_87_Disruptor_LocFieldNotes"		"Den röda sanden under mina fötter krasar i takt med sprakandet från den stormiga himlen ovanför de öde höglänta slätterna i Druud. 

<br/><br/>Bredvid mig marscherar en stor ödla, och på den sitter Disruptor. Han är liten för en oglodi, men han bär en rejäl käpp. Eller mer specifikt, en rejäl påle sprakande av elektricitet, som Disuptor använder för att kanalisera själva elektriciteten. Jag skyndar för att hålla jämna steg med honom när han patrullerar området.

<br/><br/>”Mitt folk har studerat ovädersmakeriet i många generationer”, säger han om nomadfolket oglodi, som drevs ut från sitt hemland och sedan dess har vandrat i öknen. Folk tenderar att bry sig mer om vädret när de måste leva ute i det.

<br/><br/>”Vi vet farorna vädret kan utgöra. Vi behandlar det med den vördnad det förtjänar. I gengäld låter det oss utnyttja det för våra syften.”

<br/><br/>En vindil blåser en stor sandvägg i mitt ansikte, fast den tycks undvika Disruptor.

<br/><br/>”Det där var inte jag”, säger han med ett skratt. ”Ibland kan vädret vara lekfullt. Men oroa dig inte. Om det vore argt skulle du veta det.” 

<br/><br/>En vindil till blåser ur ark från min ryggsäck. Jag kämpar med att samla ihop dem. Disruptor som gör sin runda kan inte vänta. Istället ger han mig ett råd: ”Hitta skydd. Det är en storm på väg.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_87_Disruptor_LocHeroName"		"Disruptor"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_88_NyxAssassin_LocFieldNotes"		"En kurirs varning hade lett mig ner dit: ”Dröj inte kvar i tunnlarna.” Naturligtvis dröjde jag kvar. Min lampa upptäckte strimmor av kvarts, fuktig sten och skimret av någon hartsartad sekretion. Min andning höjdes.

<br/><br/>Det skalliknande skrapandet kom först, sedan en tanke som inte var min: STOPP. Den borrade sig in i min hjärna så kraftfullt att jag tappade min anteckningsbok.

<br/><br/>Ur mörkret vecklade han ut sig: åtta lemmar, det främre paret krokformade som dolkar. Käkarna böjdes som om han smakade på mig. Hans strömlinjeformade ryggsköld verkade skapad för ett syfte: smyga nära, slå snabbt, smita undan.

<br/><br/>Två brinnande ögon utstrålade en avsikt skarp som en kniv tryckt mellan revbenen. Jag kände mig som ett potentiellt byte, en mjuk, rosa munsbit. Tanken trängde sig in: Kom ihåg min berättelse, du skrivare. Gudinnadrottningen valde detta kryp. Endast detta kryp överlevde ritualen. Omgjort. Hennes vassaste blad. Hennes vilja i kött och blod. Nyx.

<br/><br/>Jag blinkade inte förrän han försvann och lämnade efter sig en frän lukt och ett eko i mitt huvud. Jag skriver snabbt nu, osäker på om dessa ord är mina, eller hans ... eller hennes. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_88_NyxAssassin_LocHeroName"		"Nyx Assassin"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_89_NagaSiren_LocFieldNotes"		"Den Blixtrande ödemarken är en märklig plats att hitta en pirat, men det var där mina källor sa att jag skulle hitta den karga gamle sjörövaren Grymstock. Jag hittade honom, hjärtligt skrattandes, vid ett bord som jämrade sig under tyngden från tomma ölsejdlar, på en sjaskig krog som hette Kamelhuvudet i utkanten av Qaldin. Men när jag frågade om henne nyktrade han till omedelbart.

<br/><br/>”Ja vaktade lastrummet på vårt skepp, Röda sabeln, när ja hörde ett skärande skrik”, berättade han. ”Ja blev som fastfrusen. Japp, av rädsla, men det va mer än så. Å sen dyker hon upp.”

<br/><br/>”Hon smyger förbi mej, ser mej rakt in i ögonen med ett hat ja aldrig sett maken till tidigare eller sen dess. Plockar igenom bytet, kollar varje bägare, graal och kalk.”

<br/><br/>”När hon inte hittar det hon letar efter glider hon ljudlöst tillbaka ner i havet”, sa han med en skälvning.
<br/><br/>Han säger att hans skeppskamrater hade varit lika fastfrusna som han. Han vet inte vad som hände med dem.

<br/><br/>”Allt ja vet är att ja inte sätter foten i närheten av vattnet igen.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_89_NagaSiren_LocHeroName"		"Naga Siren"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_8_Juggernaut_LocFieldNotes"		"På slagfältet i närheten av Kantusas sluttningar ligger kroppar utspridda. Huvudena som en gång satt fast på de kropparna ligger också utspridda. I mitten av en hög med kroppar står Yurnero.

<br/><br/>Han hoppar och driver sitt svärd igenom ännu en motståndare. Hans fötter rör sig smidigt i takt med och i mottakt med hans armar när han klyver fienderna itu. Det är som att titta på vatten i rörelse. Vatten som kan dela folk itu.

<br/><br/>Till sist är den sista av motståndarna fälld (några flydde, till Juggernauts stora förtret) och hans ögon glöder bakom masken när han beskådar blodbadet han har orsakat.

<br/><br/>”Idag var en bra dag”, säger han med eftertryck. ”För mig, ja, men än mer för dem här som fick en ärofylld död.”

<br/><br/>Jag frågar om han ångrar förvisningen från Maskernas ö eller den förintelse som följde, som gjorde honom till den sista av sin sort, samtidigt som jag ber till högre makter att han inte ska ta illa vid sig. Som tur är gör han inte det.

<br/><br/>”Det finns ingen tid för ånger”, förmanar han, ”när det finns strider att vinna”."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_8_Juggernaut_LocHeroName"		"Juggernaut"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_90_KeeperoftheLight_LocFieldNotes"		"Jag hittade honom i gryningen, hukad över en fräsande eld, väntandes på att vattnet i kitteln skulle börja koka. Han såg ut som vilken gammal vandrare som helst – skör, påbyltad, mumlande. Hans häst gnäggade nervöst.

<br/><br/>”Låt dig inte luras av gamle Ezalor”, hade jag blivit varnad av en pälsjägare. ”Han framstår som en darrande gammal dåre. Men jag hade gått vilse den stjärnlösa natt jag träffade honom. Och då – poff – började Polstjärnan lysa som en lykta.”

<br/><br/>Mycket riktigt verkade den gamle mannen ofarlig. Hans stav lutade sig mot en sten och glödde svagt, vilket stavar inte brukar göra. Han mumlade någonting om ”första ljuset” och om att det första solskenet i gryningen brukade ”springa snabbare”. Sedan fnissade han, som om han drog ett internt skämt med universum.

<br/><br/>”Nämen hejsan”, sa han när jag närmade mig. Han pekade mot soluppgången. ”Vackert, eller hur? Inte illa, om jag får säga det själv.” Hästen fnös.

<br/><br/>Kitteln gnisslade. Ezalor hällde ostadigt upp te. Elden tycktes börja komma igång. Jag smuttade på teet och intalade mig själv att det bara var morgonsolen. Men innerst inne kändes det som om jag inte alls satt med en man, utan med någon som mindes en tid då själva konceptet morgon var helt nytt. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_90_KeeperoftheLight_LocHeroName"		"Keeper of the Light"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_91_Io_LocFieldNotes"		"Slätterna sträckte sig vita och obrutna under en himmel så vid att jag fick ont i ögonen. Luften smakade elektriskt och stack som salt. Io ska finnas överallt, men enligt ryktet ska hen kunna ses här. Ett mjukt, stadigt brummande pulserade runt mig som ett hjärtslag. Det var då jag såg wispen i ögonvrån.

<br/><br/>Vad Io än är, är hen äldre än både tid och språk. De som har träffat hen säger att hen bara ”talar” genom samarbete och harmoniska toner. ”Ibland sjunger hen”, sa en nomad till mig. ”En durtonart betyder att hen gillar dig. Dissonans betyder ... spring!”

<br/><br/>Jag kände mig dum när jag frågade var hen kom ifrån. En skimrande stor ters for i alla riktningar. En svepande gest av allestädesnärvaro? Jag frågade varför hen binder ihop sig med vissa och inte andra. En svävande mollseptim pendlade osäkert tillbaka som en axelryckning.

<br/><br/>Till sist började Io virvla uppåt och sprida ljuspartiklar. Jag stirrade på anteckningsblocket, osäker på om jag nästan hade förstått mig på en kosmisk kraft eller om jag bara hade iscensatt en intervju med mig själv. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_91_Io_LocHeroName"		"Io"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_92_Visage_LocFieldNotes"		"På ett hospis i Hauptstadt träffade jag en skurk vid namn Raff som såg ut som om han precis hade anlänt från helvetet. Det visade sig att det var precis det han hade gjort – sju gånger.

<br/><br/>Han hade tekniskt sett bara dött en gång – halvfull och med byxorna halvt på hade han lyckats ramla av balkongen på en bordell – och befann sig i den smala labyrinten, med alla de slingrande gångarna där själar blir sorterade. 

<br/><br/>”Men jag hittade en utväg”, viskar han och lutar sig närmare. ”Jag berättar inte var för då blir utvägen igenmurad.”

<br/><br/>Varje gång någon lyckas bryta sig ut ur den smala labyrinten, släpps själajägaren – en gargouille som heter Visage – lös och får i uppdrag att hämta tillbaka utbrytaren. 

<br/><br/>”Bankande vingar av sten. Klor som mejslar”, säger Raff med auktoriteten hos någon som både har sett och upplevt misshandeln. Raff har provat alla tänkbara gömställen: havet (sten sjunker), djungler (vingar fastnar) och till och med kyrkor (de sitter väl på taket, eller hur?). Inget fungerade. 

<br/><br/>”Nu är jag här”, säger han och gestikulerar mot sina svaga, avtagande (och nyligen avlidna) rumskamrater runt om på hospiset. ”Han lär inte lägga märke till mig bland alla de andra halvdöda.”

<br/><br/>Varför fortsätta springa? Raff rycker på axlarna. ”Om du hade sett vad som väntar på andra sidan, skulle du också springa. Även om stenvarelsen alltid kommer och släpar dig tillbaka.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_92_Visage_LocHeroName"		"Visage"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_93_Slark_LocFieldNotes"		"”De flesta vet inte ens vilka brott Slark har begått”, sa Slithereen-vakten, som hade gått med på att prata med mig under löfte om anonymitet. ”De som vet säger att det är för makabert för att prata om.” 

<br/><br/>Vi sitter i spillrorna av ett gammalt värdshus i Skuggstrandsruinerna, och även om min källa är fruktad och modig, blir han skrämd av vartenda litet prasslande ljud.

<br/><br/>”Han är inte som oss”, säger han med en rysning. ”Vi är mäktiga, men han är ond. Ond och slug.”

<br/><br/>I åratal hade Slarks illvilja varit begränsad. Han hade suttit fängslad i Mörkrevet, ett ointagligt, sjunket fängelse där hoppet sipprar in och ingen kommer ut. Ingen, alltså, förrän Slark. Han hade försökt sig på en rymning en gång tidigare och knappt blivit stoppad. Han hade suttit fängslad under en halv livstid innan han fick sin nästa chans att rymma tillsammans med ett gäng andra fångar.

<br/><br/>”Jag tror inte att han följde med för att de hade en bra plan”, sa vakten. ”Han kom på en egen plan och använde bara deras för att distrahera. Han visste att de skulle misslyckas.” Han tänker till. ”Han kan ha varit orsaken.”

<br/><br/>”Jag vet inte vad den där elaka lilla jäveln har gjort för att hamna här”, säger han. ”Men om du nånsin hamnar i fängelse och det är rymning på gång”, tillägger han, ”så är det honom jag skulle följa.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_93_Slark_LocHeroName"		"Slark"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_94_Medusa_LocFieldNotes"		"Sholcastes statyfyllda torg tycks vittna om forna glansdagar, tills man tittar närmare och märker att statyerna inte hedrar betydande historiska gestalter. De skildrar en stad i panik.

<br/><br/>Ett förbipasserande resande teatersällskap bjöd på en pantomim om de mytiska gorgonerna. Likt de flesta pantomimer var det ett fånigt och hånfullt uppträdande. Och gorgonen Medusa tål inte hån.

<br/><br/>”Föreställningen var bokad i en vecka, varefter de uppträdande skulle ge sig av”, sa Luther Garrick, stadens nya borgmästare. ”Men jag antar att snacket gick om showen och hur rolig den var. Det gick rätt vilt till. Folk var inte vana vid att skoja om gorgonerna offentligt så där. Stor succé.”

<br/><br/>”Hur som helt dök Medusa upp den tredje dagen.”

<br/><br/>För länge sedan hade Medusas egna systrar rövats bort för deras skönhet och odödlighets skull. Hon hade själv försummat sin egen skönhet för att få redskapen till att utkräva hämnd. Hon slingrade sig in i Sholcaste och kastade sin förstenande blick på de uppträdande. Sedan vände hon blicken mot publiken som inte längre skrattade åt showen.

<br/><br/>Statyerna pryder fortfarande torget. De är för tunga att flytta från scenen. De fungerar som en varning för hoppfulla scenkonstnärer: Gör inte narr av gorgoner om du inte pallar recensioner."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_94_Medusa_LocHeroName"		"Medusa"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_95_TrollWarlord_LocFieldNotes"		"Trollen är inte direkt ivriga att prata om Jah'rakal, även kallad Troll Warlord. Under några osäkra timmar efter att jag anlände till deras bristfälliga läger verkar det som att de är mer benägna att döda mig än att prata med mig. Till slut börjar de bete sig mindre hotfullt. På sätt och vis.

<br/><br/>”Vi står inte ut med den där killen, och vi är troll – vi står ut med både det ena och det andra”, grymtar ett av trollen med en menande nick mot lägrets kock, som spottar i den härskna grytan han kokar ihop åt gruppen.

<br/><br/>De turas om att lista svordomar för att beskriva Jah'rakal innan de slutligen kommer till själva kärnan i saken.

<br/><br/>”Han stal min kusins ​​andel av bytet de hade skaffat. Han hjälpte inte ens med att slåss”, säger ett råbarkat troll och spottar. ”Så de sparkade ut honom ur lägret.”

<br/><br/>Jah'rakal gillade inte sin exil. Han återvände nästa dag och började snurra sina yxor.

<br/><br/>”Den jäveln dödade min kusin”, säger trollet. ”Han och ungefär 20 till. Gick bärsärkagång.”

<br/><br/>”Om han kommer hit har vi klingor redo som bara väntar på att få klyva honom itu”, tillägger trollhövdingen innan han sänker rösten.

<br/><br/>”Öh, om du stöter på honom, berätta inte att jag sa det.” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_95_TrollWarlord_LocHeroName"		"Troll Warlord"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_96_Centaur_LocFieldNotes"		"Krogarna är alltid fulla när det är titelmatch i Omexe. Den här kvällen är inget undantag – det enda folk snackar om är den stora matchen. Men inte kvällens stora match. Ett år har passerat, och det känns fortfarande som den enda matchen värd att prata om.

<br/><br/>Dagen då Warrunner återvände till Omexe. Han hade återvänt som en segerrik hjälte. 

<br/><br/>Men man kan inte sola sig i svunnen glans i ringen. Och det en frisk, ung, hungrig stridskämpe vill mer än något annat är att besegra en segerrik hjälte.

<br/><br/>Under flera månader hade vadhållningsagenterna utsett en ung uppstickare vid namn Thalanax till ständig favorit. Än så länge hade han inte blivit besviken. Och när Warrunner fnös och stampade med hovarna åt Thalanax utmaning, togs det inte riktigt som en varning av ynglingen, vars muskler var mer imponerande än hjärnkapaciteten.

<br/><br/>Thalanax begravning var glest besökt. Mycket folk hade förlorat mycket pengar i den matchen tack vare honom.

<br/><br/>Warrunner har sagt att han gärna återvänder till Omexe för att när som helst döda vem som helst som har lust att utmana honom om bältet. ”Och jag kommer förmodligen att ta min lilla tid”, tillade han, ”så att resan känns värd det.” Om någon hittills har ansett sig ha en chans, har de hållit det för sig själva. "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_96_Centaur_LocHeroName"		"Centaur Warrunner"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_97_Magnus_LocFieldNotes"		"Vaer Umbercloth, den sista i en lång rad av jägare och tjuvjägare, lösgör en kanin från en snara. Vi vandrar upp och ner för berget Joerlak och kontrollerar hans fällor medan han talar.

<br/><br/>”Kaniner och liknande duger”, säger han. ”Men en magnoceroi är en riktig jakttrofé.”

<br/><br/>Hans far, Kaelor Umbercloth, hade varit så aktad som en tjuvjägare kan vara — det vill säga inte särskilt mycket, utanför tjuvjägarkretsar. Kaelor hade siktat in sig på att fånga ett av de gigantiska djuren när Vaer bara var 12 år. Bestens magnethorn skulle ha gett honom tillräckligt med kosing för att försörja familjen i flera år.

<br/><br/>Men när Joerlak fick ett utbrott och sprutade flytande eld och aska vida omkring, flydde de magnoceroi som inte dog i katastrofen norrut. Alla utom en: Magnus. Kaelor hade inte ens tid att förbereda sitt spjut innan han drogs mot besten av en osynlig kraft. Vaer såg på från sitt gömsle när Magnus horn spetsade honom.

<br/><br/>”En riktig trofé,” mumlar Vaer när han drar loss en räv från en rostig fälla. ”Men inte värt kostnaden.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_97_Magnus_LocHeroName"		"Magnus"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_98_Timbersaw_LocFieldNotes"		"Jag följde spåret av decimerade träd genom Västra skogarna. När folk hugger timmer tar de vanligtvis träet med sig. Här var stockarna utspridda som de döda på ett slagfält. Det sade mig två ting: Att jag hade hittat Rizzrack och att ryktena om hans mentala tillstånd antagligen var sanna.

<br/><br/>När jag närmade mig hörde jag skriket från metall mot trä, och den friska skogsluften ersattes med en oljig doft. Där i en öppning, var Rizzrack i sin mekaniska dräkt, skrattandes för full hals.

<br/><br/>Han såg befängd ut. Han tycktes också uppfylld av lika mängder hat och vansinne. Han högg inte furan, utan snarare slog på den med den roterande sågen på dräktens arm. Rizzrack skrek en rad med obsceniteter om trädets härkomst med grenar flygande omkring sig.

<br/><br/>När han var klar harklade jag mig och han vände sig emot mig. Rizzrack stirrade på mig med ett förvridet leende på läpparna och viskade: ”Är du ett träd?” "
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_98_Timbersaw_LocHeroName"		"Timbersaw"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_999_CodexIntro_LocFieldNotes"		"Förord"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_999_CodexIntro_LocNonHeroName"		"Hjälteatlas"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_99_Bristleback_LocFieldNotes"		"”Vad jag säger dig – vad jag säger er alla – är att det inte var en rättvis kamp”, morrade Rigwarl med ett tonfall som antydde att han inte skulle tolerera några oenigheter. ”Jäveln slog till mig utan varning, det är vad som hände.”

<br/><br/>Vi satt på en pub i Njord's Hearth (som var ruskigt smutsig även efter Njords standard), inte långt från där slagskämpen Rigwarl – känd bland lokalbefolkningen som Bristleback, ”den där alkisen” och ”den där arga alkisen som jämt försöker slåss” – hade mött sitt första nederlag. Bartendern tittade nervöst till sidan när han hörde slagsmålet nämnas. De skumma gästerna inom hörhåll tog på sig sina ytterkläder och smet ut.

<br/><br/>”Inte rätt att slå utan varning”, morrade Rigwarl innan han vände på huvudet och spottade ut en grön loska på golvet (särskilt motbjudande även för att vara en spottloska). Puben hade nog inte städats på månader. Spottet lyckades på något sätt göra det hela ännu värre.

<br/><br/>Självklart var bartendern smart nog att inte be Bristleback att gå – inte när han var så här pass upprörd. Slarvigt pålagt gips försökte och misslyckades med att dölja gapande hål i väggarna från de senaste gångerna någon hade försökt sparka ut Rigwarl. Som tur var fattade slagskämpen beslutet själv. Han dunkade i sig de sista av vem vet hur många öl och reste sig.

<br/><br/>”Ja, jag ska hitta den där jäveln nu, oavsett vad”, svor han innan han gick mot dörren, slog loss den från gångjärnen och lufsar iväg in i den kyliga skymningen. 

<br/><br/>Jag följde efter. Det skulle bli en sjujäkla kamp."
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_99_Bristleback_LocHeroName"		"Bristleback"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_9_Mirana_LocFieldNotes"		"Lotusblommorna som flyter ovanpå en stilla damm djupt inne i Nattsilverskogen skimrar likt silver i ljuset från två feta månar som hänger i skärvor lågt på himlen.

<br/><br/>”Visst är det vackert?” En röst rycker mig ur en drömmande dvala jag inte visste att jag befann mig i.

<br/><br/>Förskräckt snurrar jag runt och ser Mirana, månprinsessan. Hennes majestätiska närvaro dämpar inte oron jag känner – mest över den stora katten som smyger mellan träden bakom henne. 

<br/><br/>”Blommorna tillhör min gudinna, Selemene. Se men inte röra”, varnar prinsessan. Jag kände till berättelsen men vågade inte avbryta henne.

<br/><br/>”Så om du funderade på att ta en ...” ekar hennes röst svagt.

<br/><br/>En liten, robust ung kvinna dyker upp bakom en träddunge till vänster om mig och ger ifrån sig en olycksbådande vissling.

<br/><br/>”Jag är bara här för att tala med dig”, säger jag och bugar djupt.

<br/><br/>Hon smackar med tungan åt min uppvisning.

<br/><br/>”Sådana gester är förbehållna Selemene”, säger Mirana vördnadsfullt. ”Dessa skogar tillhör Henne; jag är blott skogens väktare.”

<br/><br/>Jag frågar varför hon gav upp ett liv som nästa arvtagare till Soltronen för att betjäna en annan. Hon verkar tycka att det var en dum fråga.

<br/><br/>”Slott och spiror är bara prydnadssaker”, säger hon och gestikulerar mot sina kattlika och mänskliga gemåler. ”Vi betjänar ett högre kall.”"
	"DOTA_VData_monster_hunter_world_CodexEntriesLocalized_9_Mirana_LocHeroName"		"Mirana"
}